Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annans mark eller ett i utskylder för medborgerliga rättigheters
åtnjutande eller ett i döde och sårade för att man inlåtit sig
i krig. Här måste det betyda, att asarne böra gälda vederlag
för dråpet på Gullveig-Heiðr. Enär en sådan fordran ej kan
vara uppställd af asarne själfve, måste det vara vanerna och
deras anhängare, som vid rådplägningen uppställt den. Mot
denna fordran står asarnes förslag, att samtlige gudar borde
gildi eiga. Hvad detta omtvistade uttryck vidkommer är
åtminstone så mycket tydligt, att det måste innebära en absolut
eller relativ motsats till vanernas fordran och utgå på att
asarne icke — åtminstone icke ensamme — böra gällda
vederlag för dråpet, utan att saken må anses som en, till hvilken
alla gudar, asar och vaner, böra intaga en gemensam
ståndpunkt och hvilken de alla borde förena sig om att bära
ansvaret för.
Öfverläggningen leder icke till vänlig uppgörelse. Något
har därunder blifvit yttradt, hvaröfver Oden blifvit djupt
förtörnad, ty den annars rådkloke och besinningsfulle asafadern
kastar sitt spjut in i tingsflocken — ett symboliskt
tillkännagifvande, att striden med skäl mot skäl är afslutad och skall
åtföljas af strid med vapen.
För Saxo har mythen om den rådplägning, som föregick
kriget mellan asar och vaner, varit väl bekant, och hvad han
på sitt historierande sätt härom meddelar (Hist. 126 ff.) bör
sammanställas med Völuspas meddelanden, ty båda dessa
källor belysa och fullständiggöra hvarandra.
Hvad som först och främst faller i ögonen med afseende
på Saxos berättelse är, att trolldomsväsendet, den svarta
magien, spelar, likasom i Völuspa, hufvudrollen i
händelsernas sammanhang. Hans berättelse utgår från ett mythiskt
sakförhållande, omtaladt af den hedniske skalden Kormak
(seið Yggr til Rinðar, pr. Edd. I, 236), att nämligen Oden,
då den yttersta nöd tvang honom därtill, sökte Rinds gunst
och vann sitt syftemål medels säjd och trolldom, då det på
annat sätt ej kunde uppnås. Det skulle enligt Saxo hafva
tillgått så, att Oden vidrörde Rind med ett stycke bark, hvari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
