Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan Völuspa meddelat oss detta om völvan, som i
Asgard kallades Gullveig och på jorden Heiðr, omtalar dikten
i strof 24 det tvistemål, som uppstod mellan gudarne på grund
af dråpet, som föröfvats på henne. De på och kring
domaresätena samlade gudarne äro delade i två tingsflockar, af hvilka
asarne utgöra den ena. Redan den omständighet, att den
behandling Gullveig rönt kan varda ämne för ett tvistemål,
som slutar med tvedrägt mellan gudarne, är ett intyg om
att blott den ena af gudaklanerna föröfvat dråpet, och då
detta egt rum ej i Njords eller Fröjs eller Fröjas salar utan
i Valhall, där Oden råder och har sina söner omkring sig,
så följer däraf, att det är asarne, hvilka dråpet är att
tillskrifva. Att äfven vanagudar som gäster kunnat befinna sig
i Odens sal och där föröfva ett dråp låter sig ej bestrida;
men dels kan dikten svårligen hafva utpekat Odens sal som
platsen för det straff, som utkräfdes på Gullveig, om den ej
därmed åsyftat att framhålla asarne som gärningsmännen, dels
vore det rent omöjligt att tänka sig dråpet där föröfvadt så
som det af Völuspa beskrifves, om vanerna varit
gärningsmännen och asarne Gullveigs beskyddare: ty desse senare,
som ju hade öfvermakten på stället, skulle då visserligen icke
medgifvit vanerna att i lugn och ro underkasta Gullveig den
långa procedur, som här beskrifves, i hvilken hon spetsas
på flere spjut och hålles i lågorna, för att i grund förbrännas.
Att asarne voro gärningsmännen bekräftas också af
Völuspas meddelanden om själfva tvistefrågan. En af de
synpunkter, som vid rådslaget och underhandlingen om saken
gör sig gällande, är den, att asarne böra afráð gjalda med
anledning af det begångna dråpet. Vi möta i detta afráð
gjalda ett uttryck, som har sina ekon både i isländsk,
fornnorsk och fornsvensk lag. Det ligger i sakens natur, att
uttrycket har ur folkspråket inkommit i lagspråket, och att den
betydelse det äger i det senare varit en specifikation af dess
betydelse i det förra. Uttryckets genomgående allmängilltiga
betydelse är att betala vederlag — vederlaget må vara af
hvad slag som hälst: ett i jordränta för brukande af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
