Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräckligt mycket af det ursprungliga qvarstå för att man däraf kan
se, att hon egentligen velat omtala just detta: huru kulturens
stora gåfvor kommit till människorna. Sagan angifver det
land där detta skedde. Landet var den sydligaste delen af
skandinaviska halfön och särskildt dess kust åt västerhafvet
till. I fall uppgifterna härom hade kommit till oss ur endast
nordiska källor, skulle man på goda grunder kunnat betvifla
deras ursprunglighet och allmängiltighet hvad de
germaniska stammarne angår. Den isländsk-norska
medeltidslitteraturen är uppfylld af vittnesbörd om huru benägen man varit
att till eget land och till författarens egen bygd förlägga
skådeplatsen för mythens händelser och mythiska personers
gärningar. Här måste dock misstanken vika, att bygdpatriotism
gifvit den sydligaste delen af skandinaviska halfön en så
märkvärdig plats i mythens urhistoria. Det är de till England
öfverflyttade saksarnes traditioner, som här i främsta rummet
föra ordet, och därmed hafva vi också den närmaste
förklaring på den enhällighet, hvarmed de germaniska
fastlandsstammarnes sagor från tiden för Kristi födelse till djupt in i
medeltiden utpekade den stora halfön i det nordliga hafvet
som deras urfäders land, i strid med den lärda meningen om
en utvandring från Troja. Den ängd, till hvilken mythen
förläde en mänsklig odlings första gryning, har nämligen med
visshet också varit den hvilken man förestält sig som slägtets
urhem och spridningscentrum.
De ifrågavarande ickeskandinaviska källorna äro:
Beowulfdikten, Ethelwerdus, Wilielmus Malmesburiensis, Simeon
Dunelmensis och Matthæus Monasteriensis. En närmare
undersökning af dem ger vid handen, att deras uppgifter härflyta
från minst tre olika äldre källor, som haft sitt gemensamma
ursprung i hednisk myth. Sammanställer man hvad de
bevarat af sagan, får man följande bild af henne. [1]
Det hände en dag, att man på kusten af Scedeland eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
