Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Mythen om urtiden och vandringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Deremot fann man i de indiska skrifterna intyg om att
under de århundraden, som gåfvo upphof åt de flesta
sångerna i Rigveda, voro de indiske arierna herrar endast öfver
Kabulistan och Pendschab, hvarifrån de småningom, med
vapenmakt och undanträngande eller underkufvande en äldre
svart befolkning, utbredde sig vidare mot Ganges.
Samhällstillståndet, hvari de befunno sig, var då ännu ett halft
nomadiskt, åtminstone i den mening att boskapshjordar utgjorde
deras förnämsta egendom och att fäjderna mellan stammarne
ofta gingo ut på att plundra sådan egendom ifrån hvarandra.
Båda dessa omständigheter tydde på att desse arier vore
invandrare på den indiska halfön, men icke dess urbefolkning,
hvadan deras älsta hemland måste sökas annanstädes. Den
starka likhet, man förefann mellan zend och sanskrit och som
gör dessa språk till en egen underafdelning i den ariska
språkfamiljen, måste nu, sedan man lärt uppfatta dem som
systerspråk, tydas som bevis för att zend-folket eller iranerna och
sanskritfolket eller inderna i äldre tider varit ett enda folk
med gemensamt hemland och fortfarit länge att vara det,
sedan de europeiska arierna skillt sig från dem och tågat väster
ut. Och då man nu frågade sig, hvar detta indo-iraniska
hemland var beläget, så trodde man sig hafva funnit svaret
i ett kapitel i Avesta, hvarpå tysken Rhode redan 1820 hade
fäst uppmärksamheten, emedan det syntes honom häntyda på
minnet af en utvandring från ett nordligt kallare land.
Stycket talar om sexton landskap, som ljusets och det godas
källa, Ormuzd (Ahura Mazda) skapade, och om sexton plågor
som det ondas källa, Ahriman (Angra Mainyu) framkallade
för att fördärfva Ormuzds verk. Det första landskapet var en
paradisisk ängd, men Ahriman förstörde det med köld och
frost, så att det hade tio månaders vinter och endast två
månaders sommar. Det andra landskapet, i hvars namn Sughda
man igenkände Sogdiana, gjordes obeboeligt af Ahriman
genom en päst, som bortryckte husdjuren. I det tredje, hvari
man igenkänt Merv, gjorde Ahriman vistelsen odräglig genom
ständiga krig och plundringståg. Så uppräknas ytterligare tretton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
