Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 16 nov. 1940 - Aktuella bränsleproblem, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Barkans värmevärde
Mcdl pr fm 5 VED
iso
170
160
150
140
130
120
110
100
90
ÖO
70
60
50
•40
30
20
10
O
\
O 5 10 15 20 25 50 35 40 45 50 55 60 65 70 %
BARKENS FUKTIGHET
Fig. 4. Bränslevärde hos bark vid olika
fuktighetshalter om helt obarkat timmer.
man att erhålla mycket nedslående resultat.
Belastningen på pannan blir mycket låg och
verkningsgraden likaså. I ett sådant fall uppnår man icke
alls de värden, som kurvan här anger.
Ur bränsleekonomisk synpunkt är det naturligtvis
oerhört mycket fördelaktigare att underkasta barken
icke bara en pressning utan även en torkning, innan
den användes som bränsle. Torkar man t. e. ifrån
60 % till 30 % fuktighet, stiger barkens bränslevärde
med ca 60 %, och enligt kurvan skulle då barken
komma att representera ett värde, som svarar mot
ungefär 25 kg kol per m3 ved (fast mått).
Jag har icke varit i tillfälle närmare studera någon
torkanordning för bark av den kvalitet, det här är
fråga om. Såvitt jag kan förstå, behöver det
emellertid icke möta några oöverstigliga svårigheter att
ordna en sådan torkning med användning av värme
ur rökgaser av den temperatur, vid vilken i
allmänhet dessa släppas till skorstenen.
Barken från barktrummorna är naturligtvis rätt
svår att handskas med i en torkapparat. Det är
därför troligt, att man före torkningen behöver tugga
sönder den långa barken på ett eller annat sätt.
Torkningen bör säkerligen utföras i en sådan
apparat, som under torkningsprocessen håller barken i
rörelse. I annat fall kan man icke räkna med att
hela barkmängden blir genomtorkad. Om bollar av
sammanflätade barkstrimlor utsättas för hög
temperatur, får man nämligen en kraftig torkning på
ytan, under det att de inre partierna behålla sin
fuktighet.
Räknar man med en produktion sågade trävaror av
1,5 mill. stds per år och antager man helt villkorligt,
att hela barkmängden från detta sågtimmer tages till
vara, skulle detta motsvara en kolmängd av ca
275 000 ton per år. Redan bråkdelen av denna
kvantitet motsvarar för närvarande betydande värden,
10 % t. e. av hela barkmängden skulle i dag vara
värd över 1,3 mill. kronor.
Olika eldningsanordningars anpassning för ved som
bränsle.
Om man nu vid sin anläggning tvingas gå över från
den normala koleldningen till användning av ved,
uppstå olika problem allt efter arten av den redan
befintliga eldningsanordningen.
Spånugnar.
Har man pannor disponibla för träeldning utrustade
med spånugnar av en eller annan konstruktion,
tillgriper man förstås i första hand dessa.
Förugn för eldning av träavfall, i princip utförd
på det nu under många år vanliga sättet, är alltjämt
en utomordentligt god eldstad vid sådant bränsle, som
lämpar sig för ugnen, dvs. vedbränsle av lämplig
fuktighetshalt, styckestorlek etc. Jag vill emellertid
begagna tillfället att påminna om att om man skall
få gott resultat vid spånugnseldning ifråga om
ekonomi och om belastning är det nödvändigt, att man har
möjlighet att på ett effektivt sätt reglera
dragförhållanden och tillförseln av luften. Det är av mycket
stor fördel, om såväl primär- som sekundärluft kan
tillföras under tryck. Har man tillgång till varmluft
vid fuktigt träbränsle, är det så mycket bättre.
Vid en spånugn, som vi i Ångpanneföreningen för
en tid sedan ritade upp, blev resultatet så pass
intressant, att jag gärna vill nämna det.
Ugnen utformades utan några egentliga
moderniteter. Vid konstruktionen lade vi emellertid ned
omsorg på att få en god fördelning av sekundär- och
primärluft. Utförda prov ha visat, att man med så
pass besvärligt bränsle som 50 % fuktigt sågspån
har lyckats köra pannan med en belastning,
motsvarande ungefär 30 kg ånga per m2 eldyta och timme,
vilken belastning motsvarade ungefär 550 kg ånga
per m2 rostyta i ugnen.
Kolsyrehalten vid pannspjället var ungefär 17 %
vid praktiskt taget fullständig förbränning. Ugnen
arbetade med varmluft vid 150° temperatur, vilken
tillfördes under tryck.
Finns det spånugnar till förfogande, när man skall
elda träbränsle, vållar den eldningen inga större
bekymmer.
Jag tänkte i fortsättningen visa några eldstäder av
andra typer, dels sådana, som från början äro
avpassade för vedeldning, dels sådana, som genom
enkla medel kunna ändras så, att de äro användbara
för sådan eldning.
Jag börjar med att visa ett par eldstäder, som äro
mycket ofta förekommande vid småpannor, och först
kommer då den undereldade tubpannan (fig. 5).
Planrost vid tubpannor.
Den torde här i landet vara mycket vanlig såväl
för koleldning som för vedeldning. Om denna
panntyp skall eldas med ved, har man i regel att räkna
med antingen kastved eller ribb, bakar och dylikt,
och det går mycket bra, om man blott har stort
avstånd mellan rosten och pannans botten, så att
man kan få tillräcklig tjocklek på skiktet i fyren.
Det är fördelaktigt, om eldstadsbryggan, såsom
visas i fig. 5, är utförd så, att man kan införa
sekundärluft. Finns icke den anordningen, kan man ändå
klara sig mycket bra genom att tillföra sekundärluft
genom eldstadsluckan. Man håller luckan litet på
glänt allt efter behovet och kan på det sättet åstad-
440
28 dec. 1940
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
