Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 46. 16 nov. 1940 - Aktuella bränsleproblem, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Te km sk Tidskrift
helt beroende på förhållandena i det speciella fallet,
och det är därför icke möjligt att generellt fastslå
någon bestämd relation mellan den verkningsgrad på
pannanläggningen, man har vid eldning med kol, och
den man får, om man övergår till träbränsle.
För att emellertid ha någonting att gå efter, har jag
i fig. 2 visat ett par exempel på förändringen hos
verkningsgraden vid övergång från kol till träbränsle.
Den understa kurvan förutsätter, att anläggningen
efter övergång till träbränsle kan arbeta med samma
sluttemperatur på rökgaserna och även med samma
specifika belastning på panneldytorna som vid
koleldning. Detta antagande förutsätter därför en
komplettering av eldytorna i samband med övergången
till träbränsle med hög fuktighetshalt.
Ben övre kurvan utgör resultatet av ett försök att
uppskatta den verkningsgradsförsämring, som måste
uppkomma vid övergång från kol till trä utan sådan
komplettering av anläggningen med extra
värmeupptagande ytor. Som man ser, spelar
verkningsgradsförsämringen vid låg fuktighet icke särskilt stor roll,
men, kommer man upp till 55 à 60 % fukt på
träbränslet, inverkar verkningsgradsförsämringen i
betydande grad. Man har att taga hänsyn till icke bara
den ökade rökgasförlusten vid fuktigt träbränsle och
därigenom uppkommande försämrad ekonomi.
Verkningsgraden försämras dessutom därigenom, att det
icke är möjligt hålla samma specifika belastning på
ångpannorna vid fuktigt träbränsle som vid eldning
med kol eller torrt träbränsle. Man tvingas därför
i sådant fall taga flera pannenheter i drift, och
därigenom ökas anläggningens utstrålnings- och
tom-gångsförluster.
Ehuru den övre kurvan kan anses rätt villkorlig,
har jag i det fortsatta resonemanget här räknat med
den verkningsgradsförsämring vid övergång från
koltill träeldning, som representeras av den kurvan.
Med utgångspunkt från denna och de i fig. 1 visade
värmevärdena för träbränsle ha kurvorna i fig. 3
konstruerats. Dessa visa, hur stor mängd bränsle av
olika kvaliteter och fuktighetshalter som erfordras
för att ersätta ett ton stenkol med ett värmevärde av
6 500 kcal per kg.
Som vi se, skulle man t. e. för att ersätta ett ton
stenkol behöva ungefär 5,6 1m3 kastved av barrträd
vid 25 % fukt. Stiger fuktighetshalten till 40 %, ökas
siffran till ungefär 6$ lm3 per ton kol. Av
sågverks-hack går det åt ca 13,7 m3 och av sågspån ca 16 m3
vid 50 % fuktighetshalt för att ersätta ett ton kol.
Im5 RESP fm’ PR ton
!kn.
grads-ändring %
40
30
20
/
10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 %
FUKTIGHET I TRÄBRÄNSLE
der förutsättning av omläggning från kol-
utan ändring av pannanläggningens värmeytor.
Fig. 2. Antagen
förändring av en
ångpanneanläggnings
verkningsgrad vid
övergång från
stenkol- till
träbränsleeldning. Kurva 1 :
Verkningsgraderna
beräknade under
förutsättning av samma
avgastemperatur vid
såväl kol- som
träbränsleeldning. Kurva 2:
Verkningsgraderna beräknade
un-till vedeldning
O 5 10 15 20 25 30 55 40 45 50 55 60% FUKTIGHET
Fig. 3. Träbränslens relativa värde som
ångpannebränsle i jämförelse med 1 ton stenkol av 6 500
kcal/kg.
Har man kutterspån med 15 % fukt, skulle det
behövas ca 23 m3 för att ersätta ett ton kol.
Bränslevärdet hos bark från barktrummor.
Vid många anläggningar förekommer eldning av
bark från barktrummor. Man möter ofta den
uppfattningen, att denna bark, använd som bränsle, gör
mera skada än nytta, och det stämmer nog ibland.
Under vissa förhållanden kan emellertid även sådant
bränsle vara värdefullt, och jag har överslagvis
undersökt, vad barken kan vara värd som bränsle. Jag har
då förutsatt, att den barkmängd, som erhålles från
barktrummorna, uppgår till, i torrsubstans räknat,
10 % av den ingående veden, vilket ungefär
motsvarar barkmängden på en helt obarkad stock.
Fuktighetshalten på barken från trummorna är mycket
hög, och det lär väl icke falla någon in att försöka
elda den för nyttigt ändamål, utan att den först
befriats från en del av vattnet.
Enligt uppgift skulle man med lämpliga pressar
vid seriepressning genom två aggregat kunna uppnå
36 % torrhalt vid gran och 40 % vid furu.
Det resultat, som erhålles vid pressning, är i hög
grad beroende på barkens kvalitet, barkmängd,
pressningshastighet m. m. Räknar man emellertid med en
torrhalt hos barken av 40 %, skulle enligt kurvan i
fig. 4 barken representera ett värde av omkring
100 000 kcal per m3 ved fast mått, under
förutsättning att barken eldas med en total verkningsgrad av
omkring 60 %. För att denna värmémängd skall
kunna erhållas, förutsattes, att barken eldas
tillsammans med annat bränsle med högre torrhalt.
Försöker man sig på att elda barken ensam, kommer
16 nov. 1940
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
