Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 24 aug. 1940 - Tekniskt kvacksalveri, av R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
HÄFTE 34 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 24 AUG.
ÅRG. 70 CHEFREDAKTÖR: KARL A. WESSBLAD 19-40
INNEHÅLL: Tekniskt kvacksalveri. -— Ivar Dahllöf †. — Det svenska näringslivet i avspärrningskrisen. —
Notiser. — Litteratur. •— Tekniska föreningar. — Problemhörnan.
Tekniskt kvacksalveri.
Tekniken har en förunderlig förmåga att få olika
människor att reagera på olika sätt. En del
betrakta den med en vördnadsfull respekt som vore den
en trollmakt, andra åter som någorlunda gjort dess
bekantskap inse dess begränsning på samma gång som
de respektera dess utomordentliga möjligheter och
slutligen finnes en tredje kategori — den farligaste —
som visserligen anser, att tekniken är bra att ha,
men att den lika gärna kan utövas eller åtminstone
bedömas av lekmän för att ej säga tekniska
analfabeter.
Det är en egendomlig iakttagelse, som man allt för
ofta nödgas göra, att den tekniska sakkunskapen
till-mätes en allt för liten betydelse. Det faller sålunda
sällan varken tidningspressen eller den enskilde in att
diskutera en läkares omdöme i en medicinsk fråga.
Man har en känsla av att stå på osäker grund och att
kunskaperna icke räcka till, men då det gäller tekniska
frågor anser sig snart sagt en var kompetent att fälla
omdömen och kritisera. Det må vara sant, att
människokroppen är mera invecklad än maskinen, men
så har läkaren ej heller nått det exakta vetandet om
människan och kan ej med samma visshet beräkna
verkan av en åtgärd som teknikern, då ’det gäller
maskinen. Den moderna teknikens hjälpmedel och
produkter äro emellertid invecklade nog för att
lekmannen borde i högre grad än vad nu är fallet
underordna sig sakkunskapens dom.
För några månader sedan kom en "uppfinnare"
av en gengasmotor, efter att hava blivit refuserad i
den tekniska sakkunskapens skärseld och efter att
ha fått avslag i ett departement, på den lysande idén
att vända sig till ett annat departement. Denna
idé var verkligt genial, ty den ledde omedelbart till
ett rikligt tillmätt anslag av sådan storleksordning,
att ingen verkligt sakkunnig teknisk organisation
någonsin vågat drömma om lyckan att begåvas
därmed för analogt ändamål. Det finnes ganska säkert
endast ett effektivare sätt att göra av med dessa
pengar på — det vore i så fall att kasta dem i sjön
på något ställe där de ej kunna muddras upp!
Man frågar sig ängsligt, huru det är möjligt,
att en sådan händelse kan inträffa, där alltså
den ene departementschefen utan undersökning
beviljar ett anslag för samma ändamål som den
andre departementschefen på tillförlitligt
sakkun-nigeavstyrkande tidigare och i oförändrat skick
avslagit?
I dagspressen, som i dessa dagar tack vare kända
restriktioner på andra områden med begärlighet kas-
tar sig över mer eller mindre fantastiska tekniska
nyheter, har nyligen "ßvensinen" "smällts upp" med
feta rubriker som den av de sakkunnige förbisedda
och sedermera ratade räddaren ur bensinnöden.
Man frestas inför den demagogi och okunskap, som
i denna fråga yppats, citera vad en av våra äldsta
erkända motorteknici svarade en person som frågade
om vederbörandes uppfattning om det "nya
motorbränslet". Varför skall du just ha Svensin, när du
kan få Eriksin av mej? Jag kan också blanda om
du bara har något att blanda av. I värsta fall kan
man t. o. m. köra på whisky." Nu prövas Svensinet
"i praktiken" som det heter och intet ont i det. Det
låter i lekmännens öron alltid mycket bra med
"praktiska" prov. Det är också uppenbart att den första
betingelsen för ett motorbränsle är, att man skall
kunna köra motorer på det. Att genom enkla,
företrädesvis blandningsoperationer åstadkomma ett
bränsle som fyller denna självklara fordran är heller
ingen konst. Lättbentylen är t. e. en sådan
blandning med vissa märkliga egenskaper som ingendera
komponenten ensam besitter. Men det är — som f. ö.
myntdirektör Grabe i en intervju förklarade — inte
alls på denna punkt skon klämmer. Huvudfrågan är
dels om komponenterna finnas tillgängliga i
erforderliga kvantiteter, dels icke äro för värdefulla för andra
ändamål för att man skall kunna tillåta deras
användning till komposition av ett motorbränsle.
Ett i ordets egentliga bemärkelse nytt bränsle kan
på. teknikens nuvarande ståndpunkt varken komma
till på en slump eller komponeras av tekniska
kvacksalvare. Det måste byggas på vetenskapens grund
och framför allt med nödig hänsyn till befintliga
tillgångar samt under iakttagande av att andra,
livsviktiga tekniska intressen behörigen tillvaratagas. —
Knappt har dagspressens gny kring Svensinet lagt
sig förrän en annan rubrik börjat bollas mellan
tidningarnas spalter. "Acetylenen löser
droskproble-met" har det hetat i olika tonarter, och dagligen ha
nya "problemlösningar" sett dagens ljus och fått mer
eller mindre välvilliga omnämnanden. Det skall
villigt erkännas att detta problem är lockande. När, som
av ett obekräftat tidningsmeddelande framgått,
tyskarna kunna köra sina snabba torpedjagare på
vätgas borde man väl kunna begagna även acetylen som
dock är mycket "fredligare" än vätgas, säger
man, och detta resonemang är onekligen en smula
bestickande för den okunnige. Alla ha i skolan sett
experimentet med att låta en flaska knallgas
explodera och fått en hälsosam skräck för knallen, men
17 aug. 1940
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
