Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 25. 22 juni 1940 - Vattenföroreningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Ti dskrift
Dessa nya avdelningschefer böra liksom de övriga
hava professors ställning.
Det förutsättes, att inom avdelningarna
kontors-och skrivbiträden anställas i mån av behov.
Såsom i instruktionen för institutet föreskrives
böra även inom dessa nya avdelningar forskningar
bedrivas och besiktningar verkställas. Dessutom bör
analogt med vad i de sakkunnigas förslag angives
talan kunna väckas mot företag, som ej efterkomma
lämnade föreskrifter.
För det fall slutligen, att trots en dylik
organisations mycket stora brister de sakkunnigas förslag
med två skilda tillsynsmyndigheter skulle komma att
i huvudsak följas, får föreningen angående då
framträdande önskemål anföra följande.
Av ifrågavarande båda organ skulle det ena ha att
beakta sanitära samt det andra fiske- och
naturskyddssynpunkter. Denna uppdelning har
motiverats därmed att de sanitära olägenheterna ansetts
härröra från kloakvatten och övriga från industriellt
avloppsvatten. Denna distinktion torde på sätt ovan
visats näppeligen kunna anses fullt hållbar. Enligt
föreningens mening kan dessa båda organs arbete
icke ens normalt hållas isär, varför det blir praktiskt
taget nödvändigt för det under alla förhållanden
erforderliga samarbetet, att de åtminstone erhålla
gemensam arbetslokal. Därigenom vunnes även
möjlighet att för långt mindre kostnad utrusta dem med
personal, laboratorier, bibliotek m. m. på ett helt
annat sätt, än man skulle kunna, därest båda organen
var för sig skulle förses med sakkunnig personal och
tekniska hjälpmedel.
Oberoende av vilket av ovanstående tre alternativ
för organisationen än må bliva förverkligat får
föreningen framlägga följande övriga önskemål.
Vattendomstolarna synas böra inordnas i arbetet
med hithörande frågor på av de sakkunniga
föreslaget sätt. Föreningen finner det emellertid vara
alldeles nödvändigt, att redan från första början
såsom medlem av domstolen ingår en sådan
vattenrättsingenjör med särskilda kvalifikationer, som i
förslaget omnämnes. Denne bör då främst vara
förtrogen med vattenföroreningsfrågors tekniska
behandling samt besitta erforderlig kunskap i därmed
förbundna kemiska problem. Han bör på detta sätt
även i sådana fall, då eventuellt särskild expertis
behöver tillkallas av domstolen, vara kompetent att
bedöma därvid framkomma synpunkters större eller
mindre berättigande. Denna komplettering av
domstolen är av desto större vikt, som enligt förslaget
vattendomstolens föreskrifter och ålägganden vid
kollision med övriga nämnda myndigheters
förstän-diganden skulle vara avgörande. Genom att
vattendomstolarna bleve utrustade med sådan sakkunskap
skulle ärendena snabbare kunna avgöras och
beroendet av eljest nödvändig särskilt tillkallad expertis
minskas. Att börja med torde endast en
vattenrättsingenjör med dessa kvalifikationer erfordras, vilken
då vid behov skulle rycka in i den domstol, där resp.
vattenrättsdomare påkallade hans deltagande i
arbetet. Framdeles skulle möjligen två sådana
ingenjörer komma att erfordras.
Ifråga om hälsovårdsnämnderna hava de
sakkunniga påpekat, att de mången gång sakna den
kompetens, som erfordras för prövning av hithörande frå-
gor. Så torde vara förhållandet i regel, då det gäller
landsbygden. Men något förslag till ändring
härutinnan ha de sakkunniga icke ansett sig böra
framlägga. Då nämnderna enligt förslaget tillika skulle
bibehållas vid sin stora maktbefogenhet, synes starkt
grundad anledning till betänkligheter förefinnas för
industrins och även för samhällenas vidkommande.
Föreningen finner den enklaste åtgärden till
undvikande av dessa olägenheter vara att göra
hälsovårdsområdena större och tillse att därvid
sakkunskapen bleve på ett effektivare sätt företrädd i
nämnderna. Som ett minium för hälsovårdsområdets å
landet storlek tillåter sig föreningen, föreslå
provinsialläkaredistriktet med vederbörande
provinsialläkare såsom självskriven ledamot av
hälsovårdsnämnden. Härutinnan torde vara av intresse att nämna,
hurusom f. n. provinsialläkarna undan för undan
erhålla kompletterande utbildning i hygien och
därmed sammanhängande ämnen. Vidare torde böra
föreskrivas, att, i likhet med vad som gäller för stad,
nödigt antal tillsyningsmän anställas.
Även med denna förbättring av nämnderna såsom
sådana måste en viss inskränkning göras i
hälsovårdsnämndernas nuvarande stora maktbefogenhet.
Härvid åsyftas särskilt den dem tillerkända rätten
att i vissa fall förbjuda en fabriks drift. I stort sett
torde ett sådant ingripande hittills höra till
undantagen, men faran för industrins vidkommande
förefinnes dock, att så kan ske på objektivt sett icke
hållbara grunder. Enligt föreningens åsikt bör denna
befogenhet uteslutande tillkomma länsstyrelsen
såsom bäst skickad att utöva densamma.
Till nödigt minskande av olägenheterna med
hälsovårdsnämnds bristande kompetens synes lämpligen
böra införas skyldighet för nämnden att hänskjuta
varje vattenföroreningsfråga till yttrande från
vederbörande tillsynsmyndighet. Om sedan nämndens beslut
skulle avvika från vad sagda myndighet anfört, borde
ärendet alltid underställas vattendomstolens prövning.
Emellertid torde man kunna tänka sig, att
nämnden under förutsättning av en ändamålsenlig
omorganisation skulle kunna erhålla befogenhet att utan
sagda myndighets hörande avgöra sådana enklare
ärenden, där fråga ej kan bliva om annat än helt
obetydlig och enligt nämndens eget beprövande alldeles
ofarlig förorening.
Samtliga ovan behandlade trenne olika
organisationsformer för tillsynsmyndigheten skulle med
angivna smärre kompletteringar och ändringar av
vattendomstolarna och hälsovårdsnämnderna möjliggöra
en viss förenkling av ärendenas gång och förbättring
av deras behandling.
Ansökningsärenden torde kunna upptagas till
behandling på två skilda huvudvägar, nämligen genom
ansökan hos vattendomstolen eller genom
framställning till vederbörande hälsovårdsnämnd. Dessutom
torde möjligheten för en sökande att hos länsstyrelsen
anhålla om förordnande av förrättningsman för
hållande av syneförrättning kunna hållas öppen, även
om det i viss mån synes vara mera s. a. s.
systematiskt, att hänvisning härom lämnades av endera av
de nyss nämnda myndigheterna. Ett dylikt företag
skulle emellertid ej få genomföras förr än
syneutlåtandet underställts vattendomstolen, såsom även i
förslaget förutsattes.
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
