Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 30 mars 1940 - Litteratur - Anmälan: Kemien erövrar världen, av J. Tandberg - Anmälan: Dansk Teknik gennem 100 Aar belyst i Levnedsskildringer, av Torsten Althin - Anmälan: Im Kraftfeld von Rüsselsheim, av T. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ga fel av historisk art, som förf. gjort sig skyldig till.
Några enstaka småsaker finnas kanske ännu att rätta •—
t. e. uppgiften, att den Watt, "vars namn är förevigat i
uttrycket kilowatt-timme, uttog i mitten av 1800-talet
det ena patentet efter det andra ..." Rätteligen dog
James Watt 1819. Elektrokemisten, som avses, hette
Charles Watt och är mycket mindre berömd. Emanuel
Nobel presenteras som svensk professor. Platinatråden
i en (äldre typ av) glödlampa uppges ha kunnat
upphettas ända till 2 000 Några dylika småsaker kanske man
råkar observera, men de äro utan betydelse. En viss
tendens att favorisera ariska bidrag till utvecklingen är
påvisbar.
Som slutomdöme vill rec. göra ovan citerade
uttalande av översättaren till sitt eget och uttala en
förhoppning att den kemi, som nu erövrat världen, måtte bli
en upplyst despot och ingen världsförstörare.
J. Tandberg.
Dansk Teknik gennem 100 Aar belyst i
Iievneds-skildringer, av Povl Vinding. G. E. C. Gads Forlag,
Köbenhavn 1939. 229 sid.
I Köpenhamn ägde 1926 en utställning rum, som
för arrangörerna tyvärr icke blev den framgång, man
hade hoppats på och som, vad Sverige beträffar,
knappast uppmärksammades norr om Malmö. Det
som utställdes i Industriföreningens byggnad vid
Raadhuspladsen var stommen till ett tekniskt museum
— "Historisk Teknisk Samling" — åstadkommen
under åratals mödosamt arbete av en privatman, numera
avlidne direktör Fr. Riise, som så gott som helt och
hållet för egna medel arrangerat utställningen för att
därmed slå ett slag för Danmarks tekniska museum.
Resultatet blev intet, detta icke beroende på att
utställningen och det visade materialet var undermåligt
utan helt och hållet på bristande förståelse från dem,
som makten och penningen hava. Ännu i denna dag
föra de nämnda samlingarna en tynande tillvaro
inpackade i lårar och inställda i diverse mer eller
mindre olämpliga magasin. Jag hade glädjen att få se
utställningen och måste förvånas över icke endast
vilket glänsande material till belysande av
ingenjörskonstens historia, som Riise lyckats få sammanfört,
utan också, till min skam, över, hur oändligt litet jag
då kände till om danskarnas insatser på det tekniska
och industriella området. Min enda tröst var, att
min okunnighet, som jag efteråt fann, delades av
åtskilliga andra här hemma. Danmarks röst i kören
av dem, som sjunga de egna landens lov på
ingenjörsbedrifternas område i gången tid, har tydligen icke
kunnat göra sig hörd, eller också ha vi icke brytt oss
om eller förmått att lyssna till en diskret men
innehållsrik stämma. De vetenskapsmän, ingenjörer och
industrimän, som haft anknytningar till Danmark, ha,
om de varit lyhörda, säkerligen förstått och
uppskattat, vad där uträttats under årens lopp utan stora
åthävor, och jag tror, att detta också respekterats i
dessa kretsar.
Nu föreligger emellertid en bok om de danska,
tekniska, ingenjörsvetenskapliga och industriella
landvinningarna under de senaste 100 åren, en bok, som
varmt kan rekommenderas till läsning icke minst för
svenska ingenjörer. Förlaget har haft den i mitt
tycke utomordentliga idén att genom skildringar av
männen bakom verket låta belysa den under ett sekel
långsamt skeende förändringen och att med tillhjälp
av dessa biografier ge läsaren möjlighet att själv,
medvetet eller omedvetet, i fantasien skapa
helhetsbilden. Och — det måste betonas — författaren har
lyckats. De personligheter, som i boken träda läsaren
tillmötes, ha skildrats med fel och förtjänster och
utan all överdriven glorifiering. De ha varit
betydande nog dessa män utan att behöva någon extra skön-
målning vid porträtteringen. Förlaget eller
författaren har ytterligare haft den goda idén att illustrera
boken, förutom med porträtt, även •— där så varit
möjligt — med fotobilder tagna av männen i
oväntade ögonblick, mest i arbetet, vid arbetsbordet eller
i liknande situationer. Man gör onekligen den
reflexionen, att många liknande böcker på andra språk
äro fasligt stelbenta jämfört med den danska. Är det
det danska gemytet, som även här tagit sig ett
trevligt och okonventionellt uttryck? Man vill gärna tro
det. Visserligen är det endast elva vetenskapsmän och
tekniker, som behandlas, men det är tillräckligt för
att helhetsbilden av ingenjörsvetenskapens, den
praktiska teknikens och tekniska undervisningens domäner
i Danmark skola bli belysta. Jag nämner endast
namnen Ørsted, Ivar Knudsen och H. J. Hannover. En
fråga, som tränger sig på den, som i sin dagliga
gärning sysslar med ingenjörskonstens historia, är denna,
hur skall det en gång framdeles bli möjligt att
objektivt och i alla avseenden rättvist ge en entydig och
riktig bild av vad som ägt rum på ingenjörskonstens vida
och i så mångt och mycket ingripande fält? Det är så
många och i så skilda länder, som dragit sitt strå till
stacken, det har varit så mycken möda och arbete, och
det har tagit så lång tid, avsevärt mycket längre än
vi ana, som nu ha ett falskt perspektiv på, vad vi kalla
de senaste decenniernas snabba utveckling.
I dessa dagar, då en omvärdering av alla värden
äger rum, är det välgörande att läsa en bok i vilken
allt på ett hovsamt sätt fogas in på sin rätta plats.
Vad ingenjörskonsten givit, har missbrukats,
missbrukas och kommer väl länge än att missbrukas, men
teknikens, uppfinnarsnillets och ingenjörsgärningens
skapande idéer äro livets ljus, om de brukas som
uppbyggande medel och icke tillåtas att bli självtillräckliga
mål eller användas som nedbrytande redskap till
kulturens och andra värdens förstörande. Sällan har detta
tydligare deklarerats än i "Dansk Teknik gennem 100
Aar". Torsten Althin.
Ini Kraftfeld von ßüsselsheim, av Heinrich Hauser.
München 1940. 219 sid., bred 4:o, 80 bilder efter
färgfoto av Paul Wolff.
Man brukar ibland på skämt och något sarkastiskt
säga, när man hänföres av en vacker natur med litet
ovanligt färgspel, att "det är vackert som ett färglagt
vykort". Därmed intet ont sagt om naturen, men väl
om de kolorerade vykorten, vilkas färgåtergivning har
varit och fortfarande är långt ifrån tillfredsställande.
En färggnistrande kvällshimmel har väl mången gång
väckt den tanken: "sådana färger finns inte", och
skulle en skicklig konstnär ha lyckats precis återgiva
dem, skulle man om färgerna på hans tavla säkert
fälla samma yttrande.
Färgfotografier och filmer i färg äro ju de nyaste
hjälpmedlen vid återgivning av naturens färger och
äro numera lydiga redskap i skickliga fotografers
händer. Proceduren har på senaste åren så förenklats,
att även en klåpare har utsikter att lyckas, åtminstone
ibland. Utan tvivel ha dessa nya
reproduktionsmetoder öppnat ögonen på allmänheten och lärt dem att se
på ett annat sätt än tidigare.
När för ungefär fyra år sedan fotokemien
frambragte sådana filmer till smäbildskamerorna, att
färgfotografier kunde tagas som ögonblicksbilder, fick
man en första möjlighet att exakt återge det brokiga
och färgrika livet på en liten filmbit, men bara en
bit. Kopior eller förstoringar kunde endast göras med
ett tryckförfarande, som ställde ytterst stora krav på
yrkesskicklighet. Visserligen kunna bilderna
reproduceras förstorade på en ljusbildsduk, men det är ju
en kortvarig glädje för ett begränsat auditorium. Att
i tryck riktigt återge i större format och i stor upp-
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
