Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Dagens frågor 16 dec. 1940 - Kriget i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
haverier höra emellertid till dem, som icke bli bekanta för
motståndaren och därför knappast offentliggöras.
Man kan sålunda emotse, att raseringen av brittiska städer
kommer att fortsätta parallellt med flyg- och ubåtskriget mot sjöfarten
— ett långsamt verkande nötningskrig. En av tyskarna offentliggjord
statistik över anfallsverksamheten under november ger en god
uppfattning om den vändning luftkriget nu tagit.
Sammanlagt fälldes under november över England 6,747 ton
min- och sprängbomber, vartill kommer ett otal brandbomber. Härav föll
på London 3,187, Birmingham (Englands främsta vapensmedja) 825,
Southampton (hamn och flygindustri) 567, Coventry (motorindustri)
552, Liverpool (hamn och industrier) 376, Bristol (hamn och
flygindustri) 178 och Plymouth (örlogshamn) 117 ton. Mot andra orter i
land fälldes 604, mot konvojer och fartyg till sjöss 246, mot flygplatser
59 och mot övriga mål 36 ton. Anfallen på de nämnda städerna ha
tagit nära 9/10 av hela verksamheten i anspråk. Verkan förhöjes
genom att tyskarna — i motsats till engelsmännen — börjat koncentrera
sig till huvudsakligen ett mål i sänder, vilket måste i hög grad
försvåra luftskyddsarbetet. På 23 stora, koncentrerade anfall fälldes i
genomsnitt 220 ton bomber per anfall. Några hundra bombplan torde
i genomsnitt varit i gång varje natt. Det är i beaktande av tyska
flygvapnets förmodade styrka närmast förvånansvärt, att
kraftinsatsen icke varit större än så, och man får antaga, att det tyska
flygvapnet väl mäktar hålla denna frekvens tillsvidare. Natten 8—9
december gjordes det hittills största företaget, varvid 700 ton bomber
fälldes över London, företrädesvis över City, regeringskvarteren och
Eastend.
Tiden närmast före och efter fullmåne ser naturligt nog de största
företagen i luftkriget. Eljest är en viss minskning måhända att
emotse på grund av ökade klimatiska svårigheter. I övrigt må
beträffande statistiken endast konstateras, att man nu börjat räkna
resultaten i ton fällda bomber, icke i uppnådda resultat,
nedkämpade fientliga stridskrafter e. dyl. — ett utslag av den
strategiska dekadens, som, om man så vill, valet av operationsföremål i
detta krigsskede kan sägas utgöra. Det lönar föga mödan att
spekulera i frågan om avgörandet kan åvägabringas på detta sätt. Man
får åtnöja sig med att — såsom engelsmännen — vänta och se.
Det engelska flygvapnets största problem för närvarande är — vid
sidan av anskaffningsfrågorna — skyddet av konvojerna och
effektivisering av bombanfallen mot Tyskland. Konvojskyddet kräver
dels ökat antal flygplan för ubåtsjakt, dels tillgång till tunga
jaktplan, som kunna eskortera även på långt avstånd, 500—600 km., från
kusten. Någon för den senare uppgiften lämplig flygplantyp har
ännu icke framkommit. Anfallen mot den tyska försörjningen, som
utförts regelbundet sedan i maj, ha knappast lett till några påtagliga
resultat. Strävan nu synes vara att få fram bombplan med så stor
aktionsradie att anfallen kunna utsträckas även till östra Tyskland,
Polen och Böhmen, där krigsindustrien eljest arbetar i lugn och ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
