Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Att tala i radio. Av Sverker Martin Löf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt uppfattar han starkare skiftningar i intonationen, längre
pauseringar än vad han är van vid att höra, när någon talar till
honom på ett så kort avstånd. Vid en teaterpjäs gör detta sig ej
så starkt gällande. Där har han genom vanans makt illusionen
av en scen, varifrån skådespelarna tala till honom, och han
accepterar då lättare de större nyanserna. Detta gäller självklart ej
alltid. I vissa scener i pjäser kan och bör han få känslan av att
skådespelaren talar »i närbild» — för att låna en term från
filmen — och denna känsla får han också när skådespelaren talar
med lågmäld och intim röst, utan alltför stora skiftningar eller
alltför starka effekter.
Detsamma gäller också för föredrag i radio. Om
föredragshållaren talar med känslan att tala från en kateder eller en talarstol
till ett stort auditorium, då får också lyssnaren samma känsla.
Han känner då, hur föredragshållaren liksom flyttas bort
åtskilliga meter och han känner då — och detta är mycket viktigt —
att föredragshållaren ej talar speciellt till honom, att vad
föredragshållaren har att säga ej angår honom på samma sätt, som
om föredragshållaren sutte på tu man hand med honom. Han
påverkas ej så starkt, han blir ej lika intresserad.
Föredragshållaren är ej så radiomässig, som önskvärt är. Kravet på
radiomässighet bygger sålunda på radions egna tekniska förutsättningar,
så som de skisserats i inledningen.
Av det nu sagda får man inte dra den slutsatsen att en
radiolyssnare överhuvud inte skulle kunna påverkas av ett föredrag,
en recitation eller en teaterpjäs, som inte fyller dessa krav. Men
då påverkas han med samma medel, som om inte radion vore där,
han påverkas inte av radiomässiglieten i prestationen. Ett
offentligt tal t. ex. av Mussolini eller Adolf Hitler påverkar
naturligtvis lyssnaren, om det utsändes i radio, men det påverkar honom
med exakt samma medel, som när han hör dem tala offentligt
utan radioutsändning, det tillkommer ingen ny »radiomässig»
faktor. President Roosevelt t. ex. talar däremot i eminent grad
»radiomässigt», och det säges i Amerika — och det är förmodligen
inte tomt prat — att han vann många röster vid det förra
presidentvalet just genom denna sin »radiomässighet», sin förmåga att
tala intimt till var och en. (Jämför »Volksgenossen und
Volksgenossinen, Deutsche Männer und Frauen...» med »My friends»,
så har man skillnaden mellan offentligt masstalande och
radiomässighet i ett nötskal.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
