Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - »Finlands sak är vår». Av Mauritz Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vår roll under fredsförhandlingarna Sovjet—Finland. Under det
att vi första tiden spelade brevbärarens roll, d. v. s. inskränkte oss
att överbringa Sovjets krav och Finlands svar, blev slutet mera
dramatiskt. Vi skulle ha sagt Sovjet för vår egen del, att, därest en
uppgörelse icke kunde träffas med Finland, Sovjetregeringen
riskerade en svensk intervention. Åtminstone innehöll pressreferatet
denna passus. Man får väl antaga, att meddelandet gjorde det
intryck på vederbörande, som det förtjänade efter de uttryckliga
försäkringar, som givits under krigets lopp, nämligen att vår hjälp
till Finland skulle bli av uteslutande materiell och humanitär art.
Därmed må emellertid vara hur som helst. Viktigare är att det
kom en liten högofficiell kommentar efteråt: Sveriges besked till
Sovjetregeringen var aldrig menat som ett hot, endast som ett
påpekande.
Tanken på ett försvarsförbund framkom som sagt genast efter
Moskvafreden. Den mottogs med gillande av den allmänna
opinionen i vårt land. Jag citerar Z. Höglunds ord i
Socialdemokraten den 13 mars: »Det måste stå klart för de nordiska folken ej
blott i ord utan i gärning att Finlands sak är vår; det betyder att
endast ett försvarsförbund i liv och död mellan de nordiska
länderna kan ge oss alla den relativa trygghet i framtiden, som vi
var för sig icke kunna åstadkomma.» Nu har det blivit alltmera
tyst kring det försvarsförbund, som skulle bli inseglet på vår vilja
att göra Finlands sak till vår. Hur skall man tolka denna
tystnad? Är den betecknande för vår regerings uppfattning om vår
rörelsefrihet? Eller ha vi dröjt för länge med svaret; äro vi för
sent ute igen? Det är med oro man sätter dessa frågetecken. Det
är att sätta vårt eget väl, ej Finlands, på främsta plats, när vi
fråga: Äro vi beredda att göra Finlands sak till vår? Fullt ut!
Ännu hava vi ej visat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
