Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 okt. 1940 - Storrumäniens upplösning — en nutidshistorisk revy. Av Pontus Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— flertalet tillhörande järngardet — genomfördes. Antisemitiska
förordningar utfärdades.
Rysslands inställning till det rumänsk-ungerska problemet har
varit gåtfull. Har Moskva stått i komplott med axelmakterna och till
deras välbehag anordnat gränskränkningar mot Rumänien eller voro
måhända gränsintermezzona satta i scen av konung Carols
omgivning, för att avleda uppmärksamheten från den med oro avvaktade
skiljedomen i Wien såsom från ryskt håll påståtts?
Händelserna utvecklade sig nu snabbt och dramatiskt. Järngardet
sökte den 3 sept. att i Bukarest och på åtskilliga andra platser i
landet göra revolt. Flygblad spredos, där konungens abdikation krävdes.
Konung Carol såg sig nödsakad att den 4 sept. kalla den i klostret
Bistrita arresterade generalen Antonescu. Regeringen avgick och
konungen uppdrog den 5 sept. kl. 4 på morgonen åt Antonescu att bilda
regering. Därmed hade de nationalistiska krafterna, med Antonescu och
järngardet i spetsen, snabbt lyckats rycka till sig makten. På deras
program står främst: Rumäniens befriande från frimureri,
kommunism, judar och korruption. Antonescu svor konungen trohetsed.
Genom en kunglig förordning upphävdes författningen av februari 1938
och de lagstiftande församlingarna upplöstes. Antonescu blev
praktiskt taget Rumäniens diktator.
Under den 5 sept. inträffade järngardets ledare, Horia Sima, för
rådplägning om den nya regeringens sammansättning. Sima krävde
därvid Carols abdikation men var villig stödja monarkien med
kronprins Mikael som konung. Under natten till den 6 sept. beslöt med
anledning härav Antonescu att först muntligen sedan skriftligen
uppmana konungen att abdikera. Brevet hade ultimativ karaktär med
fordran om svar före kl. 6. Tio minuter före 6 förklarade sig
konungen redo att abdikera. Redan kl. 8 avlade den nya konungen
trohetseden till nationen.
Konung Carol sopades bort av nationalismens våg. Han
offrades såsom symbolen för det Rumänien, som varit. Man beskyllde
konungen icke blott för att vara ansvarig för landets olyckor — »hans
tioåriga regering hade varit helt och hållet förfelad» — utan även för
att ha »utplundrat landet» samt mottagit stora summor från den
internationella rustningsindustrien. Det är hårda ord. Redan i
samband med Bessarabiens överlämnande till Ryssland lär konungen
uttalat önskan att abdikera. Han framträdde sedan dess väsentligt
mindre än förut.
Folkopinionen växlar snabbt. För några månader sedan var
konungen i många kretsar en populär person. I all synnerhet var han
uppburen inom armén och har uträttat mycket för stärkandet och
moderniserandet av försvaret. Kapitulationen inför de ryska kraven —
trots de många stolta uttalandena av konungen att icke avträda ens
en tumsbredd jord — medförde helt naturligtvis ett kraftigt omslag
i den allmänna opinionen och särskilt i arméns inställning till
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
