Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frankrikes sammanbrott. Av N. G. Ehnrooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vi genast skola komma till blev den i själva verket icke aktuell
förrän 1936—37.
För de ekonomiska fataliteter, vilka verksamt bidragit till det
franska misslyckandet, har den s. k. »folkfronten» och särskilt
dess ledare Léon Blum gjorts ansvariga. En uppgift av intresse
är alltså att undersöka riktigheten av detta påstående, varvid
dock bör framhållas att det klander som eventuellt kan falla på
regimen Blum i sin mån även drabbar socialradikalerna vilka
under den kritiska tiden tillsammans med socialisterna
konstituerade »Front populaire».
År 1935 kännetecknades, internationellt sett, av stigande
konjunkturer. Frankrike hade visserligen senare än t. ex. England
och Tyskland fått känning av den världsekonomiska depressionen,
men den återhämtning som redan i aderton månader gjort sig
märkbar i England och efter devalveringen även i Belgien, var
inom räckhåll också i Frankrike. I juli 1935 låg prisnivån i
Frankrike nästan i nivå med utlandets; skillnaden var knappast 9 %.
Under sådana omständigheter hade en devalvering av francen på
15—20 % otvivelaktigt lett till en fullständig återhämtning av det
ekonomiska livet. Av politiskt-psykologiska skäl vågade
regeringen Laval dock icke vidtaga åtgärder i sådan riktning. I
stället slog man in på en politik som kännetecknades av förhöjda
priser på jordbruksprodukter, utan samtidig devalvering. Att en
dylik politik måste tendera till att driva levnadskostnaderna i
höjden, samtidigt som klyftan mellan prisnivån i Frankrike och
utlandet vidgades är evident, och särskilt den förra
omständigheten är en förklaring till folkfrontens seger i juni 1936, då
regeringen Blum övertog styret. Det ekonomiska läget vid denna tid
kännetecknades bl. a. av att turisttrafiken, jämfört med 1929,
minskats med åtminstone hälften och att järnvägarnas deficit
höll sig omkring 4 miljarder francs om året.
När Blum trädde till hade klyftan mellan de franska och
utländska (främst engelska) grosshandelspriserna vidgats till c:a
25 %. Blum vågade i minnet av franc-kollapsen av 1924—26 lika
litet som Laval tillgripa en devalvering. I stället genomfördes en
allmän löneförhöjning på 12 % och sedan systemet med två veckors
betald ledighet införts, har man beräknat att arbetsgivarnas
lönekostnader stegrades med 18—20 %. Arbetsmarknaden
kännetecknades av tidtals rent kaotiskt tillstånd, strejker, besättande av
fabriker etc. Medan såväl export- som produktionsvolymen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
