Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Frankrikes sammanbrott. Av N. G. Ehnrooth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialradikal statskonst bland Frankrikes »nya herrar» efter
katastrofen av år 1940.
Till det politiska underbetyg som det socialradikala partiet
ådragit sig har ingen bidragit i högre grad än Pierre Cot. Det
är han, vilken som luftfartsminister introducerade ett system,
som blev lika ödesdigert för Frankrikes militära som civila
luftfart. Att härvid fullkomligt skandalösa transaktioner ägde rum
är numera bekant. För betydliga leveranser av
flygmaskinsmotorer erlades likvid, men några motorer syntes icke till.
Automatkanoner av franskt patent, som av Cot överlämnats till
Sovjetryssland, hittades i oktober 1939 i nedskjutna tyska
maskiner på västfronten.
Många av de socialradikala politikernas machinationer äro
numera bekanta, ännu flera äro det icke. På tal om dessa frågor
får man ha klart för sig att en dominerande roll spelades av
några politiker, som under de senaste åren av olika skäl helt höllo
sig i bakgrunden. Den främste av dessa var Malvy, samme man
som under världskriget dömdes för landsförräderi. I det politiska
intrigspelet har denne otroligt verserade, fullkomligt skrupelfria
personlighet spelat en central roll.
De franska regeringarnas ekonomiska politik, som givetvis bort
skapa förutsättningar för en fullgod försvarsberedskap, är av
större intresse än den allmänna politiken, emedan tillgången på
ovedersägliga fakta här är ojämförligt mycket större.
Det ekonomiska livet i Frankrike var ingalunda rationaliserat
i form av ett slags latent krigsberedskap motsvarande det tyska
»Wehrwirtschaft», vilket i fall av krig omedelbart antog
karaktären av »Kriegswirtschaft». En ur militär synpunkt lika stor
effektivitet som i Tyskland kunde man följaktligen rimligtvis icke
vänta sig. Att resultatet blev så underhaltigt som fallet var,
tarvar dock sin speciella förklaring.
Då den ekonomiska världskrisen år 1933—34 började vika för
en stigande konjunktur var det två av de ekonomiska
stormakterna som endast delvis drogo ekonomisk nytta av
konjunkturförbättringen, nämligen Tyskland och Frankrike. I det förra fallet
äger detta sin riktighet i full utsträckning först f. o. m. år 1935,
då landets produktiva krafter i allt större utsträckning började
tagas i anspråk för upprustningen. I Frankrike åter satte den
ekonomiska krisen in senare än i de flesta länder, varför även
konjunkturförbättringen uppvisade en viss eftersläpning. Av orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
