Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Litteratur
- T. E. Lawrence och hans världsberömmelse. Av E. Langlet
- E. Langlet: Vishetens sju pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författarens rikt facetterade personlighet, växlande liksom det väldiga
innehåll boken spänner över. Översättarna ha icke värjt för någon
svårighet, icke ens för tolkningen av den »S. A.» tillägnade dikt,
som inleder boken:
»I loved you, so I drew these tides of men into my hands
and wrote my will across the sky in stars...»
Denna dikt och dess korta efterskrift utgöra Lawrences kanske
djupaste självbekännelser; enligt mångas mening hör den till den
engelska lyrikens pärlor men är enligt andras kadaverpoesi. De ha
blott ökat den mystik omkring Lawrence, som rådde redan långt
före hans död men som icke heller skingrats därefter, trots allt vad
»Vishetens sju pelare» innehåller av bikt och självrannsakan och
allt vad hans biografer skrivit om honom; en av dem, Robert Graves,
hörde dock till hans närmaste vänner och även Lidell Hart kände
honom personligen mycket väl. Icke ens det senaste verket, »T. E.
Lawrence by His Friends», kastar fullt ljus över hans personlighet.
Den har kallats gåtfull och den har förblivit gåtfull. Därtill bidrog
naturligtvis att han själv älskade att omsvepa sig med mystik; han
spelade gärna komedi med sin omgivning och underlät icke att
posera så snart tillfälle gavs — även för sig själv.
Något av det gåtfulla i Lawrence’s personlighet får kanske delvis
förklaring i de djupgående motsättningarna i hans väsen. Han var
en lärd som blev krigare, en diplomat som blev mekaniker; han var
grubblare och handlingsmänniska, asket och sybarit, realist och
romantiker; den enda bok han förde med sig på sina irrfärder var ett
femtonhundratalsverk av Sir Thomas Mallory om kung Arthur och
riddarna av Runda Bordet. Han var antimilitarist men älskade
stridens tjusning; han avskydde disciplin och uniformer, »dödens livré»,
men när hans livs stora äventyr var slut tog han tjänst som menig
soldat. Han var engelsman men levde som arab bland araber och
betraktades av dem som en av deras egna; han kastade därvid loss
från sitt engelska jag men utan att kunna frigöra sig från känslan
av främlingskap bland de infödda. Vad detta kostat på bär »Vishetens
sju pelare» vittnesbörd om. Han fäste sig icke vid yttre utmärkelser
och berömmelse — även om det i hans likgiltighet därför låg ett visst
effektsökeri. En kort tid efter att han fått sig tillsänd D. S. O., den
militära förtjänstorden, sammanträffade han med någon av det högre
armébefälet och uttryckte då sin önskan att få byta ut den mot
sjömilitärt D. S. O., emedan denna hade ett rött band i stället för blått;
han avslog också alla militära hedersbetygelser, när konung Georg
efter kriget mottog honom i audiens.
Men bakom upphöjdheten över all yttre glans låg hos Lawrence
en brinnande ärelystnad, som sträckte sig längre och högre än till
jordiska ting. Han hade redan som ung drömt att få bli
medelpunkten i en stor nationell rörelse. Det blev han; att den senare
förfuskades blev en av hans livs stora besvikelser. Hans ärelystnad riktades
då till litteraturen. Här fick han sin fulla tillfredsställelse.
Eftervärldens dom över hans verk intresserade honom antagligen föga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0489.html
