Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - T. E. Lawrence och hans världsberömmelse. Av E. Langlet - E. Langlet: Vishetens sju pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fältherrebegåvning, som Liddell Hart jämställer med de största i historien.
Om icke kvantiteten utan kvaliteten tas till måttstock för
bedömandet av en prestations värde, så kan Lawrence’s seger vid Tafileh
värdigt ställas vid sidan av slaget vid Cannae; det är den mest
fullständiga förintelseseger krigshistorien känner.
Men Lawrence’s storhet ligger på ett annat plan. När hela den
väldiga litteraturen om och från världskriget gulnat och glömts, skall
Lawrence’s berättelse om upproret i öknen alltjämt leva ett
oförgängligt liv. För att citera Churchill igen: »Om Lawrence aldrig
gjort något annat än skrivit Vishetens sju pelare som ett verk av
sin fantasi, så skulle hans rykte dock leva så länge som engelska talas
någonstädes på jorden.»
Till intresset för »Vishetens sju pelare» ha naturligtvis bidragit
bokens egna märkliga öden, som torde ha få motstycken i
litteraturhistorien. Huvuddragen äro värda att återges.
Den lockande, ur Ordspråksboken (9:1) hämtade titeln har ingen
avsiktlig symbolik. Men dess tillkomst är karakteristisk för
Lawrence. Titeln »användes ursprungligen av författaren på en bok som
han skrivit om sju städer. Den utgavs aldrig emedan han ansåg den
omogen, men han överflyttade titeln som en erinran.»
Det första manuskriptet skrevs i huvudsak under fredskongressens
i Paris för Lawrence bittra tid, år 1919. Under hemresan förlorade
Lawrence på järnvägsstationen i Reading kappsäcken, som innehöll
detta manuskript. Det var tre fjärdedelar av boken, beräknad till
250,000 ord. Kappsäcken har aldrig återfunnits. 1920 skrev han om
manuskriptet. Resultatet blev »Text II», en väsentligt ordrikare
avfattning, omfattande omkring 400,000 ord. Med den var han själv icke
nöjd. Under 1921 och 1922 omarbetade han därför manuskriptet och
reducerade dess omfattning till 330,000 ord. Även denna »Text III»
föreföll honom dock »svamlig och otillfredsställande». Den sattes
emellertid i Oxford och trycktes i ark i 8 exemplar. Dessa
utlämnades för korrekturläsning till vänner, som deltagit i det arabiska
fälttåget. Samtidigt började Lawrence revidera även denna text.
»Nybörjare inom litteraturen äro alltid benägna att kasta en
handfull adjektiv omkring konturen av vad de vilja beskriva: men
ungefär 1924 hade jag lärt mig min första läxa i hur man skall skriva
och kunde ofta kombinera två eller tre av mina uttryck från 1921
till ett», säger Lawrence i företalet till »Vishetens sju pelare». Och
han förklarar att en sådan »sammanpressning» är den enda form av
ändring, som är litterärt berättigad. Med denna princip som
rättesnöre koncentrerade han under åren 1923—1926, då han tjänstgjorde
som menig först vid tankkåren och senare vid flygvapnet, Text III
tills han kom ned till inalles 280,000 ord. Det blev Text IV, som
ligger till grund för den slutliga upplagan av »Seven Pillars» och
sålunda för den svenska översättningen.
Resultatet har blivit den fasta förtätade stil, som genomgående
präglar det väldiga verket och som med suggestiv kraft påtvingar
läsaren författarens intryck och stämningar. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
