Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Litteratur
- T. E. Lawrence och hans världsberömmelse. Av E. Langlet
- E. Langlet: Vishetens sju pelare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITTERATUR
T. E. LAWRENCE OCH HANS VÄRLDSBERÖMMELSE
Några anteckningar kring »Vishetens sju pelare»
av skriftställaren E. LANGLET, Kastrup
»’Seven Pillars of Wisdom’ hör till den engelska litteraturens
yppersta verk. Den kan ställas vid sidan av ’Pilgrim’s Progress’,
’Robinson Crusoe’, ’Gulliver’s Travels’.» Dessa ord fälldes i Oxford High
School på ettårsdagen av T. E. Lawrence’s död, 19 maj 1935, i ett tal
av Winston Churchill.
Kort dessförinnan hade den första offentliga upplagan av »Seven
Pillars» utsläppts i England. Men Churchills omdöme har bevarat
sin fulla giltighet även i dag, när boken inte längre är en
dagssensation. Och det kommer att stå sig för framtiden. Betydelsen av
Lawrence’s politiska insats kan diskuteras. Men i »Vishetens sju pelare»
har han rest sig ett minnesmärke varaktigare än bronsen.
Först för en tid sedan har Vishetens sju pelare utgivits på svenska,
två år senare än i Danmark och Norge. Det hedrar förlaget, Natur
och Kultur, att det tagit risken. Ett annat stort svenskt förlag lär
dessförinnan ha betänkt sig i två år och vågade icke ta den. En av
våra ledande litteraturkritiker betvivlade i sin anmälan den
affärsmässiga visheten i att utge det stora arbetet på svenska: boken kostar
dock 22—32 kronor och är även till sin värdiga och förnäma utstyrsel
ett monumentalverk. Det hedrar den svenska allmänheten att den
icke kommit optimismen på skam — den svenska upplagan är redan
slutsåld från förlaget, trots att det senaste årets bokmarknad varit
föga lysande. När kriget rasade utanför vår port, steg kanske det
personliga hjältedådet i kurs. Det är naturligtvis Lawrence’s egen gestalt,
som fångat den svenska publikens intresse, liksom den fångat
världens alltsedan amerikanen Lowell Thomas för tjugo år sedan
berättade hans »story» och skapade legenden om »Lawrence of Arabia» —
ett epitet som denne själv ej gärna ville kännas vid. Han var hjälten
i världskrigets stora individuella bragd, omsvept av ökenvindens sus
och bestrålad av österlandets sagoglans.
Lawrence’s insats hade rent militärt kanske icke någon synnerligen
stor betydelse. Sir Stanley Maude hade redan segrat i Iraq, innan
Lawrences »uppror i öknen» kommit riktigt i gång. Och Allenby
skulle säkerligen ha segrat i Palestina även utan hjälp av Lawrence
och hans araber. Avgörandet hade kanske fallit ett halvår eller ett
år senare, men utgången var given. Detta förringar dock icke
Lawrence’s storhet som fältherre. Han arbetade inte i sina militära
operationer med miljonhärar, inte ens med regementen. Över ett område
ungefär så stort som Sverige förde han ett guerillakrig med
grupper om några tiotal eller några hundratal man. Men den unga
militäriskt oskolade Oxfordarkeologen lade därvid i dagen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0486.html
