Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Främlingsproblem i det gamla Aten. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öar och berg av folk, som jagats undan av andra, som för längre
eller kortare tid gjort sig till herrar över deras tidigare områden
på Asiens eller Europas frodigare fält. Främlingar och tillfälliga
gäster ha varit det regelbundna beståndet i Greklands befolkning,
även om en del av dem lyckats hålla sig kvar i svårtillgängliga
trakter, dit ingen hittade eller där föga fanns att vinna.
Greklands historia bör därför vara den lärorikaste uppslagsboken för
den, som vill studera främlingsproblemet i dess olika former och
dess lösning under olika tider och förhållanden. Av Greklands
många stater kan ingen uppvisa ett mera mångskiftande material
för detta studium än Aten, och ingen av dem har i detta
avseende så mycket att ge oss sena tiders barn av förbluffande
motsvarighet och omistlig fingervisning. Mycket skulle kunna
mildras av vår tids nöd och orättvisor, om Europas styresmän och
mäktige gåve sig tid att noga sätta sig in i Atens sociala historia.
Tyvärr bruka statsmän vara mera angelägna om att skriva än
läsa historia.
Ett genomgående drag i det antika Atens inre historia, vilket
alltför ofta undanskymmes i moderna framställningar, är den roll,
som främlingarna spela. Det gamla Atens demokrati var från
början till slut i hög grad internationellt betonad, och på snart sagt
alla områden med undantag av det rent politiska möter man
icke-atenare, icke sällan i ledande ställning. Samtidigt finns det ingen
anledning till att ändra den hävdvunna uppfattningen av denna
atenska demokrati som en på samma gång nationalistisk och
klassbetonad stat. Det är föreningen av dessa till synes oförenliga
faktorer, som för alla efterkommande tider och stater gör den antika
atenska demokratien till det exempel och föredöme, den i så många
avseenden är. Låt oss i allra största korthet sammanfatta, vad vi
kunna utläsa ur den tillgängliga antika litteraturen och sluta oss
till av bevarade uppgifter angående de gamla atenarnas sätt att
lösa sin främlings- och minoritetsfråga.
Den före perserkrigen tämligen blygsamma stad och stat, vilken
efter dessa krig tack vare det s. k. atenska sjöförbundet och sina
enastående ledares, främst Perikles’, kloka politik snabbt svällde
ut till ett rike omfattande större delen av den grekiska världen,
hade inom sina murar en befolkning, vilken i politiskt avseende
bestod av trenne från varandra skarpt avgränsade klasser. Den
numerära majoriteten utgjordes så gott som säkert under hela
den klassiska tiden av det lägsta folkskiktet, slavarna, vilka icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
