Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Främlingsproblem i det gamla Aten. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FRÄMLINGSPROBLEMET
I DET GAMLA ATEN
Av docent NATAN VALMIN, Lund
Naturens och livets fundamentalaste lag bjuder, att den
starkare har rätt och den svagare måste antingen hålla sig
undan eller hålla till godo med de smulor, som falla från den
mäktigares bord. Den lagen gäller lika oinskränkt i urskogen, i
hundgården och vid diplomaternas gröna bord. Hoppet om att kunna
upphäva den har i alla tider varit den fyrbåk, efter vilken
mänskligheten trott sig segla. Några gånger har man varit rätt nära
målet. Hittills har ingen klarat sig över de förrädiska revlar, som
naturen lagt emellan, de revlar, som markera gränsen mellan
levande varelse och idé. Mänsklighetens historia, liksom
djurrasernas i övrigt, är en enda lång berättelse om de svagares
förtvivlade försök att klara sig trots de starkares envälde. Så långt vi
kunna skåda tillbaka, möter oss på varje historiens blad samma
syn: individer och stammar, folk och »raser» på flykt undan
förtryck och egoistiskt envälde. »Folkvandringarnas historia» kunde
sättas som rubrik för hela mänsklighetens historia. Med några
få undantag har mänskligheten ständigt jagats undan från den
ena delen av jordklotet till den andra, ständigt hotas även den
mest besuttna av faran att drivas bort från vad den trott sig vara
dess säkra egendom. Hotet har icke blivit mindre därför, att det
kommer surrande i form av bombplan, än det var på den tiden,
när det blott bestod i en klumpig stenyxa. Resultatet har alltid
blivit detsamma: hemlöshet och främlingskap. Flyktingar draga
sig undan erövrare, främlingar smyga ängsligt kring de mäktigas
befästa städer i hopp om att portarna skola öppnas så mycket på
glänt, att de kunna slinka dit in. Det är den vanligaste
illustrationen i gudinnan Klios bok. Den klichén är stereotyp och kan
användas i alla dess miljoner upplagor.
Få länder i Europa ha under tidernas lopp fått känna
verkningarna av denna naturlag på ett sådant sätt som vår världsdels
sydöstra gränsmark, Grekland. Våg har jagat på våg över dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0472.html
