Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 29 juli 1940 - Historien och dagsläget — några löpande anteckningar. Av Wilhelm Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
numer förrådsminister, deklarerar förbehållsamt de luckor i
Englands egen rustning, som man förut tillvitade Tysklands.
Nyrekryterade årsklasser måste t. v. exercera med trägevär och i civila
kläder. En serie engelska ransoneringspåbud accompagneras av tyska
notiser om spärrade engelska marknader, 72 % av baconimporten,
33 % av fisken, 50 % av smöret o. s. v. Det skymtar samma oro i sista
stund för en fientlig landstigning på den skyddade ön, som
historikerna konstaterat 1588, 1665 och 1757, då spanjorer, holländare och
fransmän hotade.
Självprövningen smyger i avspänningens spår, och jakten efter
syndabockar fördjupas till nationell rannsakan. Den fladdrar i
England kring det närmast liggande, som seden där är. New Statesman,
av gammalt ett borgerlighetens samvete, skriver bitter 25/5: »kriget
kan omöjligt vinnas på vanlig kontorstid». Tidningen säger sig ur
stånd upptäcka någon statlig förvaltningsgren, civil eller militär, som
ej lider av kronisk långsamhet. Sunday Express, ett pennyblad,
vänder sig 16/6 till massorna: »vi sökte njutningar i stället för att fostra
män. Vi köpte nöjen i stället för kanoner.» I Frankrike klarnar med
motgångarna överblicken. Pétain, från det ännu orörda hörnet av
ett skövlat brinnande rike med heroiska men glesnande fronter och
flyktande familjer, finner (18/6) oförglömliga ord, som icke blott ha
Gambettas och Reynauds retoriska glans utan tillika söka sig
djupare än deras till folkinstinktens innersta: »vi voro icke så starka
som för 22 år sedan. Vi hade icke heller så många vänner, alltför få
barn, alltför få vapen och alltför få allierade. Detta var orsaken
till nederlaget.»
Och vi själva? Ur en mera rytmisk historia än de flesta andra
länders kan Sverige hämta lärdomar, som numer också grannars och
stormakters öden dagligen förstärka. Hurudana äro på skilda håll
hos oss och andra de kvantiteter och kvaliteter, som kunna tänkas
sammanstöta på vår mark! Äro vi beredda? Radiomajoren tvekar för
sin del icke. (2/6): »krigshotet förskräcker oss icke, vi se riskerna
i ögonen och räkna med dem..., varje dag, som går tär på de
krigförande, och det kraftöverskott som finns för ett angrepp mot oss,
minskas för var dag». Men den svenska teknologföreningens
ordförande har vid sina fackbröders årsmöte tidigare på året ännu en
gång som föregående år höjt en varning: »verkningsgraden i vårt
samhälle torde ännu efter världskrigets och det finsk-ryska krigets
utbrott kunna betecknas som relativt låg». Major Arvid Erikssons
utsago erinrar om den engelsk-franska opinionsutvecklingens första
stadium under blixtkriget, ingenjör Sten Westerbergs om det andra.
Det är möjligt att våra »kraftreserver», som senast doktor Karl
Hildebrand på försvarslåneorganisationernas vägnar lovordade
dagen efter midsommar, av olika fackmän prövas högre kultiverade än
de polska, rörligare än de franska, bättre utnyttjade än de engelska
och något mera svåråtkomliga än de närmast jämförliga
igelkottarnas, Hollands och Belgiens. Vad vi under alla förhållanden behövde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
