Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 29 juli 1940 - Ersättningsskyldigheten för utrymningshjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förordningen behövde tillämpas; skulle evakueringen verkligen trots
allt bli verklighet, vore det väl i det kaos, som då blir ofrånkomligt,
tämligen likgiltigt hur bestämmelserna utformats. Delvis ha
utrymningshjälpsförordningens normer dock redan trätt i tillämpning,
nämligen vid den nyligen avslutade skolbarnsevakueringen. Även om
möjligheterna nu att åstadkomma ändringar få anses vara nästan
inga, vilja vi ändock fästa uppmärksamheten på ett avsnitt av
lagstiftningen, nämligen om ersättningsskyldigheten för erhållen
utrymningshjälp (rese-, kontant-, hyres- och sjukbidrag eller naturahjälp).
Enligt sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande skulle
hjälp på inkvarteringsorten samt under färden dit eller därifrån
lämnas alla som helt eller tillfälligtvis saknade medel, oavsett om de
voro fattiga och rika. Inkvarteringsmyndigheternas prövning skulle
m. a. o. avse blott behovet av hjälp för stunden. För alla, som
mottagit hjälp eller enligt lag äro underhållsskyldiga mot hjälpta,
föreslogs samtidigt en principiell återbetalningsplikt att gälla delvis
under och eljest efter utrymningen. Prövningen av förmågan att
återbetala skulle, med vissa undantag, fullgöras av ett särskilt organ
på utrymningsorten, d. v. s. på de evakuerades hemort
(utrymningshjälpsnämnder; omhändertagandet av de evakuerade på
inkvarteringsorten skall däremot ske genom särskilda inkvarteringsnämnder
eller andra kommunala organ, som få att fullgöra särskild
inkvarteringsnämnds åligganden). Återbetalningsskyldigheten skulle dock
enligt kommittén icke sträcka sig längre än att vederbörande
ersättningsskyldiga vid prövningen kunde antas ha rimliga möjligheter
att fullgöra denna. I den nya nu antagna förordningen har däremot
uppställts som huvudregel, att de, som efter behovsprövning på
inkvarteringsorten tilldelats hjälp, samtidigt därmed befrias från
plikten att till statsverket utgiva ersättning härför.
Ersättningsskyldighet skall nämligen begränsas till vissa närmare angivna grupper,
nämligen 1) de, som under en viss fastställd övergångstid, i regel
14 dagar, fått hjälp men efter denna tid fått denna indragen; 2)
skolklasser; 3) de, som ej fullgjort underhållsskyldighet gentemot
evakuerade; 4) de, som erhållit hjälp genom brottsligt förfarande vid
uppgiftslämningen. I konsekvens därmed ändrade statsmakterna
förfarandet vid prövningen av ersättningsfrågor i så måtto, att den av
kommittén föreslagna, efter utrymningens upphörande tänkta stora
»avräkningen» mellan staten och de evakuerade slopats; förordningen
stadgar i stället, att prövningen av ersättningsfrågor alltid skall
verkställas efter hand.
Till grund för både kommitténs och regeringens förslag har legat
den uppfattningen, att vanliga socialhjälpsregler ej gärna kunna
vara tillämpliga i ett sådant allvarligt läge, då civilbefolkningen
måste evakueras och landets finanser kunna antas vara till det
yttersta ansträngda. När det gäller att rädda livet kan det inte vara något
orimligt krav att människorna hjälpa till med alla sina resurser.
Denna principiella utgångspunkt har väl icke från något håll
motsagts. Invändningarna ha i stället riktats mot de praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
