Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Balticum in memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrde den nu upplösta partiorganisationen Tautininkai under
diktaturliknande former över ett tiotal år, varvid ett ur
kontrollerad kandidatnominering framsprunget lättdisciplinerat
parlament dock så småningom inrättades. Men för ett par år sedan
bildades en samlingsregering med representanter också för de
äldre förbjudna partierna; även om Tautininkai ej skulle ha haft
folkmajoriteten på sin sida, varom man intet vet, representerade
dock den sista tidens samlingsregering det överväldigande
folkflertalet och framför allt dess frihetsvilja.
I Lettland gjorde Ulmanis sin statskupp först den 15 maj 1934
— ett av Rigas större torg hette f. ö. 15-maj-torget — och
bondepartiet, vilket praktiskt taget hela tiden dessförinnan såsom
vågmästareparti dominerat landets politik, tog därmed utan
konkurrens och utan hämningar statsrodret om hand. I motsats till många
andra autoritära stater har Ulmanisregimen aldrig brytt sig om
att kodifiera det nya författningslivet i någon konstitution eller
ens att tillsätta ett skenparlament. Man införde i stället,
tvivelsutan efter mönster från Dollfuss’ österrikiska ständerstat, ett
korporativt samhällsskick. Och man försökte aldrig legitimera
den nya regimen genom en folkomröstnings »folkbad». Det har
förefallit en iakttagare, som om de inre motsättningarna —
delvis kanske en följd av letternas hårdare kynne — varit störst i
Lettland, samtidigt som det velat synas som om den lettiska
regimen av de tre staternas varit den handlingskraftigaste och
oförvägnast nyskapande på det sociala och ekonomiska området.
Såsom det mest språksplittrade landet, med tyskar, ryssar och judar
som mycket ansenliga centrifugala krafter, har Lettland
säkerligen haft det största behovet av en stark regeringsmakt. Och i
vart fall förde inte Ulmanis’ diktatur till makten någon ny
partikonstellation eller någon ny samhällsklass utan har — ehuru i
författningslösa och kanske hårdhänta former — utgjort en
förlängning av bondeklassens förhärskande makt alltsedan
frihetskrigets dagar.
I Estland stod striden 1933/34 hård mellan »wabs»
(frihetskrigskämparnas organisation) och bondeklassen, som stod under Päts’
ledning. Päts förekom en eljest oundviklig wabsdiktatur genom
att rycka till sig makten, först som riksföreståndare och sedan
som en i den nya författningens laga ordning vald president.
Päts eftersträvade att steg för steg fostra det estniska folket till
demokratisk självtukt. Den av honom efter folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
