Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Demosthenes och defaitisterna. Av Gudmund Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är ett mycket torftigt dokument, blottat på alla politiska idéer.
När Demosthenes i en passus, som skall citeras nedan, skildrar,
hur kung Philip tar sig rollen av beskyddare åt oraklet i Delphi
och genom att locka de andra garantstaterna, de s. k.
amphiktyonerna, till ett »heligt krig» skaffar sin här tillträde till det
centrala Grekland, så är hans redogörelse för förloppet visserligen
ingen objektiv historieskrivning. Bl. a. framställer han det som
solklart, att Aischines, athenarnas sändebud i Delphi, var mutad
av Philip; vi ha nyss berört denna stående anklagelsepunkt. Men
vad har Aischines själv att säga i saken? Under hans berättelse
sönderfaller den i planlösa episoder. Han ordar vitt och brett om
de urmodiga delphiska sakralservitutens helgd — men inte är det
han, Aischines, som öppnat vägen för makedonerna, tillägger han
ängsligt, bevare oss väl! Icke dess mindre är han i stånd att
längre fram förklara på tal om Alexanders segrar: »Vi ser, hur
samma makt, som befriade helgedomen i Delphi, även aktats
värdig väldet över Persien.» Till denna gudsnådlighet foga sig
stilenligt de salvelsefulla uttrycken av omtanke om de
demokratiska formerna. Talaren försöker nämligen uppbåda den
skuggrädsla, som var en av de antika folkstyrenas ödesdigraste
skötesynder. Men denna gång visade det athenska folket ingen
tacksamhet för vare sig det religiösa eller det demokratiska nitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
