Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - »Fädernas väg» Finlands kamp och tro. Av G. O. Rosenqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bygder: kriget blev en religiös plikt, som troheten mot den kristna
tron gjorde ofrånkomlig. Denna syn på kriget var utan allt tvivel
en av orsakerna till den kraft, som vår folkhär utvecklade. Den
fick också det goda samvetets instinktiva stöd av medvetandet
att vårt folk ej velat kriget, utan tvungits därtill.
Den optimism, som rätt allmänt utmärkte folkstämningen i vårt
land under kriget, hade delvis sina rötter i en stark gudsförtröstan.
Optimismen kunde väl i många fall sakna djupare motivering,
men t. ex. i de av våra religiösa folkrörelser eller eljes av
personlig fromhet behärskade kretsarna var denna stämning förenad
med alltför mycket av ihärdig bön och offervilja för att kunna
stämplas som ytlig. Man hämtade styrka av bibelord — bl. a. ur
Gamla testamentet — som tycktes äga direkt tillämpning på vårt
läge. Den Gud, som lovat skona Sodom, om där fanns tio
rättfärdiga, skulle icke låta Finlands bedjande folk gå under. Även
Finlands historia, som förtäljde om underbar räddning ur svåra
lidanden och faror, tedde sig som ett löfte. Och så kommo de
lysande framgångarna vid fronten: alla löften och förhoppningar
tycktes ju vara på väg att bli verklighet! Att segrarna även gåvo
stoltheten och den chauvinistiska optimismen luft under vingarna
kan ej förnekas.
Det tunga öde, som drabbade Finlands folk, tedde sig som ett
ställföreträdande lidande: skulle icke även andra folk skörda
välsignelse därav? Måhända vågade man tillskriva Finlands
hjältemodiga och framgångsrika kamp rent av en världshistorisk
betydelse. Blottade den icke inför all världen våldets innersta art?
Öppnade den icke i ett kaotiskt, dystert världsläge väg för hopp
och tro? Att även här tankarna stundom antogo proportioner,
som glömde verklighetsgrunden, må ej döljas.
Om fromheten vid fronten har mycket skrivits, även i Sveriges
tidningar. Det är uppenbart, att det stora allvaret gjorde det
religiösa behovet levande och starkt. Där fanns många, som redan
under lugnets och lyckans dagar vuxit in i gudsförtröstans och
den dagliga bönens livssfär. När allt jordiskt vacklade och kravet
på kraft och uthållighet stegrades till det övermänskliga, bands
hjärtat än fastare vid evigheten. För andra blevo krigets
upplevelser en makt, som gjorde barndomens tro och bön eller en
förut latent religiös känsla levande. Psalmböcker, Nya
testamenten och annan religiös litteratur spriddes i mängd och mottogos
med stor tacksamhet. Många ville bli delaktiga av nattvarden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
