Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- »Fädernas väg» Finlands kamp och tro. Av G. O. Rosenqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med hoppet har gudsförtröstan varit förbunden. Visst har tron
stundom kunnat likna en rykande veke. Den har dock förmått
förläna vårt folk hopp och frimodighet.
Fädernas väg har varit bönens väg. Inför sin Gud ha uttröttade
och pinade människor burit fram sin nöd, sitt hopp, sin svaghet
och sitt hjälpbehov. Vägen har också varit en kyrkoväg. Fäderna
ha aldrig låtit vägen till Herrens hus växa igen.
Fädernas väg har för vårt folk genom tiderna varit de stora
välsignelsernas väg. Prövningarna ha blivit till välsignelse
genom att vägen varit människors, som byggt sitt hopp och sin tro
på Gud.
Det är huvudinnehållet i »Kotimaas» artikel.
*
Man kan icke förstå innersidan av Finlands historia, utan att
beakta den betydelse, som folkfromheten haft för utvecklingen.
De religiösa väckelserörelser, som under 1700- och 1800-talen gingo
fram genom bygderna, lämnade djupa spår i folkmentaliteten.
Av dessa fromhetsrörelser, som fortfarande äro en levande kraft
i folklivet, står den finska pietismen främst i omfattning och
betydelse. I den har den finska folksjälen funnit en fromhetsform,
som motsvarar dess innersta kynne. Ett djupt botallvar, en stark
känsla av människans synd och ovärdighet, en bidande längtan
efter Guds nåd äro typiska drag för de »väckta». Därtill ansluta
sig en ödmjuk förtröstan på Guds hjälp och beredvillighet att
lida under hans tuktande hand.
Det innerliga, personligt avgjorda trosliv, som varit en frukt
av pietismen och de andra folkliga väckelserörelserna, har förenat
sig med det nationella medvetandet till en religiöst grundad
fosterländsk anda, präglad av stor hängivenhet och offervilja. I olika
skeden av landets historia har denna anda visat sin kraft att göra
passivt motstånd mot olag och förtryck, att bevara fosterländska
värden genom hårda tider, ja, att bära svärd och lida döden i det
älskade Finlands tjänst. Österbottens »väckta» gåvo ett
värdefullt bidrag till den vardande armén vid frihetskrigets utbrott i
januari 1918.
I Finlands ödesstunder vintern 1939—1940 var angriparen det
enligt sina egna resolutioner religionslösa, över sin gudlöshet
stolta Sovjet. Det ligger i sakens natur att angreppet för vårt
folk framstod som ett hot mot Kristi kyrkas bestånd i våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:30:00 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1940/0334.html
