Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prosa som annars är Selma Lagerlöfs. I de förra spårar man ett
tidigare skikt i berättelsen. Men det är också tydligt att
författarinnan är medveten om deras karaktär. Hon ger sig åt den
flickaktiga hänförelsen, men hon tappar inte tyglarna. Man
tycker sig se hur hon med ett fint ironiskt leende iakttar sig själv,
då hon släpper sig lös i tirader som denna: »O, forna tiders
kvinnor, detta är berättelsen om hur ännu en av er gav Gösta Berling
sin kärlek. Knappast hade Anna Stjärnhöks kyssar slocknat på
hans läppar, knappast hade han upphört att känna tryckningen
av hennes vita armar kring sin hals, och redan mötte honom ännu
skönare läppar, redan sträcktes ännu vitare armar mot honom.»
Det är ett lekfullt svärmeri i dylika utgjutelser som åt vissa
kapitel i Gösta Berlings saga ger ett drag av romantisk, eller
kanske rättare efterromantisk pastiche. Vill man se hur allt detta
tar sig ut på blodigt allvar, så kan man läsa den hejdlöst
romantiska berättelsen om Singoalla, också den ett verk som rymmer
oron hos ett ungt geni.
När Selma Lagerlöf, efter en rad av mästerliga noveller,
omsider i Jerusalem åter tog upp ett stort stoff, därtill ett som inte
föll inom hennes ursprungliga värld, visade hon sig helt behärska
detta och segern blev fullständig. Hon fortsatte att skapa med
samma kraft ända fram till 1914, då den fina, gripande romanen
Kejsaren av Portugallien såg dagen. Världskriget lade sig tungt
på hennes sinne, som man ser dels av romanen Bannlyst, dels av
några berättelser i samlingen Troll och människor. Det var först
sedan trycket lättat på 1920-talet som fantasien levde upp med
ny styrka i Mårbacka-memoarerna och i romanerna om Charlotte
Löwensköld och Anna Svärd. Man har det intrycket att de
sistnämnda inte blivit fullt uppskattade, att det här för många ännu
finns något att upptäcka. Selma Lagerlöfs psykologiska konst
har aldrig nått högre än i dessa böcker, i teckningarna av
Charlotte Löwensköld, pastor Ekenstedt och Anna Svärd. Det är konst
förenad med den visdom som vunnits under ett helt livs studium
av det mänskliga i dess olika arter och kvaliteter.
Det ständigt återkommande motivet i detta Selma Lagerlöfs
författarskap är den mänskliga godheten och dess kamp mot
ondskan i dess skilda gestalter, som överlägsen demonisk kraft,
som svaghet parad med dumhet. Det är för att få fram detta
motiv i sin klaraste utformning som hon så gärna griper till
sagan, till legenden och miraklet. I all sin mildhet och goda tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
