Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Landet och personligheten. Av Torsten Ysander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi kunna aldrig för ofta lyfta upp framför oss vårt omistliga
ideal av en gemenskap, grundad på fria och självständiga
individers rådslag och samverkan.
Den enskildes betydelse för landet.
Ju beslutsammare jag håller fast mitt demokratiska ideal av
fria mäns och kvinnors rådslag, dess mer förpliktas jag att
begrunda den enskilda personlighetens betydelse för det helas lycka.
Hurudana män och kvinnor behöva vi i vårt politiska liv just nu?
På en tågresa hörde jag en gång en replik, som fäste sig i minnet.
Någon frågade om en annan, hurudan man och personlighet det
var. Svaret blev: »Han är varken man eller personlighet, ty han
förstår alla — men eljest är han mycket sympatisk.»
Det är en gruvsam frestelse att vara sympatisk på detta
mångsidiga och utspädda sätt. Men den berömmelsen köpes ofta för
priset av manlighet och personlighet. Vi behöva personligheter,
som äro självständiga nog att aldrig gå in under andlig
likriktning, icke ens i sitt eget partis. När det andliga livet blir
kollektivt, förtjänar det intet bättre namn än epidemi. Det är farligt
att springa i kapp med den allmänna opinionen av fruktan att
inte bli nyttjad till annat än kulturens eftertrupp och ambulans.
De verkliga ledarna i ett folk bliva frontsoldater icke genom att
avlyssna utan genom inspirerande signaler.
Vi svenskar äro icke så rädda för någonting som för att anses
efterblivna och enfaldiga. Det finnes ingen idé så torftig, att den
icke kan bli epidemisk, om blott de många intelligenta
människorna få klart för sig, att de äro enfaldiga, om de icke omfatta
den. Säg om en människa, att hon är omoralisk. Det gör
ingenting. Säg att hon är självisk och kärlekslös, eller osann och
otrogen. Det gör heller icke stort. Men säg, att hon är dum. Och hon
är död för denna världs förnämhet. — Världen skulle bliva rikare,
om det funnes fler människor, som vågade vara dumma. Och
framför allt skulle vi få färre andliga epidemier.
Vi behöva personligheter nu, som äro helhjärtade. Det där ordet
låter vagt, men sannerligen det som menas är obestämt och
konturlöst. Det finns en krokryggad ödmjukhet, som är avskyvärd
redan därför att den oftast innerst är så högfärdig. Men det
finns en annan ödmjukhet som är helhjärtad, som icke ser sig
själv, utan bara den sak och det mål den vill tjäna. Det är denna
vi betarva för att få ren atmosfär i vår offentliga gemenskap. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
