Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Italien och Medelhavet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsvarande en tredjedel eller fjärdedel av årsbehovet. Återstående —
minst hälften av årsbehovet — måste transporteras till Italien från
England med tillgängligt tonnage. Italienska fartygen hade varit
i full gång härmed under någon tid, då England plötsligt tyckte
att de italienska kolångarna på väg från Italien till England
lämpligen kunde ta för England livsviktig järnmalm från Bilbao.
Inför Tysklands hot att fartygen i så fall skulle torpederas, vågade
Italien dock ej taga denna risk utan förklarade, efter ytterligare
underhandlingar med England, att det ämnade köpa kolet från
U. S. A.
Vissa svårigheter lära även ha uppstått mellan Tyskland och
Italien rörande beräknandet av värdet av egendom tillhörande de
tyska italienare, som på Mussolinis bestämda önskan skola
överflyttas till Tyskland. Värdet hade ursprungligen uppskattats till
17 milliarder lire men efter mycket förhandlande nedskurits till
8 milliarder, vilken summa Italien alltså hade att betala till
Tyskland. För att acceptera denna kraftiga nedprutning
uppställde Tyskland emellertid vissa villkor, bland annat stoppandet
av italienska krigsmaterialleveranser till England, Holland och
Balkan. Detta anses också ha varit den direkta orsaken till att
ett dylikt exportförbud utfärdades den 8 februari.
Ett definitivt ställningstagande började nu skönjas. Italiens
upprustningsprogram påskyndades ytterligare, och ett
handelsavtal avslöts med Tyskland. Men fortfarande hämmades Italien av
sin bristande beredskap för ett långt krig, liksom Tyskland kunde
befara att Italien som stridskamrat, om kriget bleve långvarigt,
i stället för en förstärkning skulle bli en belastning.
Den 18 mars möttes Mussolini och Hitler i Brenner. När
Mussolini nu öppet ville framträda vid Hitlers sida torde han ha blivit
mer och mer övertygad om Tysklands slutliga seger, samtidigt
som det enligt hans mening blev alltmer vanärande för Italien
att genom den engelska handelskontrollen hållas som en fånge i
»Mare Nostrum». Han vilade emellertid på hanen och nöjde sig
till en början med att lämna moraliskt stöd åt Hitler genom att
låta den italienska pressen ensidigt arbeta för Tyskland. Detta
skedde trots tydligt motstånd från påven och kejsaren.[1] Efter
den tyska ockupationen av Norge började Italien alltmer framstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
