Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Staternas decentralisering. Av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
psykologisk bärkraft i en Kellogg-pakt, som undertecknas av
representanter för stater, vilka uppfattas som oföränderliga abstraktioner
i en oföränderlig politisk mekanism.
På det handelspolitiska området skulle staternas
decentralisering avskära den gordiska knut, som inga
mest-gynnad-nations-klausuler och inga internationella handelskonferenser kunnat
upplösa — det faktum, att staterna innesluta skilda ekonomiska
områden med ofta diametralt motsatta intressen. Jordbrukstullar
stödja de landskap, som ha lantbruk till huvudnäring, men skada
industriområdena; motsatta förhållandet gäller för tullar på
industrivaror. Vore den ekonomiska enheten icke landet eller staten
med dess disparata ekonomiska element utan de från ekonomisk
synpunkt som regel homogena landskapen eller departementen, så
funes det utomordentligt mycket större utsikter till internationell
handelspolitisk anpassning. De gemensamma agrara, respektive
industriella intressena skulle finna varandra över staternas
gränser, och en ekonomisk lösning skulle kunna nås, vilket som regel
är uteslutet, då staterna först måste företaga en
»medeltalberäkning» för agrara och industriella intressen inom varje nation. Om
det är så, att industrialismen gjort människornas livsföring i
första hand beroende av de ekonomiska förhållandena, så är det
uppenbart, att staternas decentralisering på det handelspolitiska
planet skulle innebära, att den politiska eller snarare
ekonomisk-politiska kartan föres à jour med de faktiska tekniska och
kommersiella realiteterna.
Det må slutligen framhållas, att decentralisationssträvandena
naturligtvis måste komma i konflikt med många såväl ekonomiska
och sociala som politiska tendenser, vilka troligen icke komma att
få minskad betydelse. Man kan sålunda fråga sig, huru kraven
på ekonomisk planering på lång sikt kunna förenas med staternas
överlåtande av en del av beslutanderätten till statsdelarna, då en
koncentration av de ekonomiska resurserna — naturtillgångar och
sparande — måste bilda underlag för varje form av omfattande
realkapitalbildning. Men de senaste två årtiondena ha lärt oss en
hel del beträffande sambandet mellan planhushållning och fri
konkurrens och därmed också om de politiska och ekonomiska
organisationsformernas plasticitet. Det finnes intet i dessa
erfarenheter, som tyder på, att de fördelar som skulle vinnas med ökad
decentralisering, måste köpas med minskad effektivitet på den
ekonomiska utvecklingens område. Man kan här hänvisa till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
