Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Staternas decentralisering. Av Johan Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Resultatet av denna inkongruens har nödvändigtvis blivit, att
alla beslut av vikt samlats inom centralförvaltningen, ty tack vare
kommunikationsmedlens accelererade förkortning av tid och rum
inom staten har det icke i yttre måtto mött några hinder att driva
nivelleringen och centraliserigen vidare. Kommunerna ha fått
taga hand om sina detaljfrågor inom en knappt tillmätt ram —
allt övrigt har koncentrerats inom centralförvaltningens
ämbetsverk och i en folkrepresentation, som sammanför deputerade och
senatorer från helt olikartade distrikt. Det är detta förhållande,
som mer än något gjort det sociala och ekonomiska
lagstiftningsarbetets resultat så abstrakt — reformarbete på konkret underlag
och verkningar svarade mot motiven skulle däremot ofta kunna
nås inom de homogena landskapen eller departementen.
Tänker man denna tanke till slut, finner man att den leder till
en stat, i vilken »landskapsförsamlingar» övertagit mycket av de
nuvarande nationalförsamlingarnas uppgifter och därjämte fått
tillfälle att realisera strävanden, som nu sakna forum.
Nationalförsamlingarna skulle i en sådan decentraliserad stat dels bestå
av landskapsrepresentanter, dels av korporationsrepresentanter
och båda grupperna sammantagna skulle till antalet betydligt
understiga de nuvarande parlamentens numerär.
Låt oss nu till sist betrakta den decentraliserade staten från
det internationella samarbetets synpunkt. Om vi då anknyta till
den föregående diskussionen om ett förnyat Nationernas Förbund,
så kan man säga, att delegaterna i församlingen i ett sådant
folkförbund borde hämtas uteslutande från
»landskapsförsamlingarna», medan rådet i detta förbund uteslutande borde bestå av
representanter för nationalförsamlingarna. På det politiska planet
skulle man på detta sätt ha nått fram till en nyordning av det
politiska internationella samarbetet, som vilar på realistiska
förutsättningar. Församlingens ledamöter skulle verkligen
representera påtagliga och ensartade intressegemenskaper i stället för de
abstraktioner, som utformats i det nutida statsbegreppet. Om dessa
representanter äro medvetna om de sociala, ekonomiska och
politiska strävanden, som göra sig gällande i deras enhetliga områden,
ha de säkerligen möjlighet att sätta sig in i de synpunkter, som
framföras från andra, representanter av samma typ. Det finnes
möjlighet för de allmänmänskliga synpunkterna att göra sig
gällande i en församling, som representerar faktiska mänskliga
intressen. Men det finnes ringa verklighetsunderlag och föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
