Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Svensk beredskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svensk medverkan till Ålandsöarnas försvar, gjorde rätt i att
svara nekande; för närvarande kan man blott fastslå, att Sveriges
avböjande hållning hittills icke haft betydelse för utgången av
krigshändelserna. Med fog kan däremot sägas, att Ålandsfrågan —
trots många uppmaningar — upptogs för sent till behandling av
den svenska regeringen; det fanns gott om år för att befästandet
skulle ha kunnat ske före det Litvinov—Molotovska systemskiftet.
Vidare hade det i fjol våras sannolikt varit klokast — såsom också
påyrkades från åtskilliga utanför regeringen — att trots Moskvas
hållning resolut fullfölja planen, innan ännu det väntade kriget
utbrutit. Skäl talade också för att Sverige gemensamt med
Finland skulle ha militariserat ögruppen omedelbart vid
krigsutbrottet i augusti, innan Sovjet yppat sina baltiska planer och sålunda
ej ens till skenet kunnat misstänkliggöra våra syften. Och
slutligen: om hr Sandler i sin Ålandspolitik inlade något mera
bindande än man trott, hur rimmade sig därmed den försvarspolitik,
han som stats- och utrikesminister fört eller ansvarat för?
Hr Sandler använde det starka uttrycket förnedringens tid om
den förra regeringens nordiska politik vid den tid, han själv
avgick. Hans sista replik däremot utmynnade i en tillönskan om
god fortsättning för den hjälppolitik, som samlingsregeringen nu
för. Ergo måste samlingsregeringens tillkomst ur
finlandshjälpens synpunkt ha varit till gagn. Därför ter det sig ganska
paradoxalt att hr Sandler och kanske någon annan starkt positivt
finlandssinnad kollega till honom demissionerade, medan ljummare
ledamöter fingo kvarstå. Otvivelaktigt visade regeringen i början
av december i vissa hänseenden svårförklarlig tveksamhet, och
genom olika olyckliga uttalanden, liksom genom sin då alltför
långt drivna »mörkläggning» av opinionen begick den
psykologiska felgrepp, som måste väcka irritation. Den gamla
regeringen tycktes ej genast ha förstått att folket inför det ryska
överfallet omöjligen kunde stå kallt; den borde tvärtom ha varit
tacksam för att i sin lätt missförstådda hjälppolitik kunna påräkna
stödet av en fri och orädd och vägröjande opinion. Och även
den nuvarande regeringen måste besinna, att förtroendet för
densamma i vida kretsar är villkorligt, d. v. s. är förknippat med
att ingen åtgärd nu eller framdeles underlåtes, som kan rädda
Finlands och Nordens sak. I förlitande härpå vill man vänta och se,
med blicken riktad framåt och öppen för alla eventualiteter, allt
medan vår militära och ekonomiska beredskap oavlåtligt stärkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
