Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 14 okt. 1939 - Samlingsregering? Av E. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
teter eller — ehuru mindre sannolikt — med representanter tor den
borgerliga vänstern. I slutet av september framtvingade
bondeförbundet, att statsministern officiellt inledde förhandlingar med högern
och folkpartiet för att utröna, huruvida dessa nu funno tiden inne
för en bredare basering av regeringen. Då oppositionsledarnas svar
icke utmynnade i ett absolut krav på någon omedelbar ombildning
och då statsministern själv av allt att döma var föga intresserad
därav, resolverade han att regeringskoalitionen skulle fortbestå,
naturligtvis med den ändring som komme att betingas av det nya
tillfälliga folkförsörjningsdepartementets tillkomst. Vid
bondeförbundets gruppsammanträde den 6 oktober — hållet samma dag som de
oroande underrättelserna om Sovjets krav på Finland inlöpte —
reträtterade bondeförbundet och konfirmerade för sin del
statsministerns beslut, dock utan att uppge sin principiella uppfattning om
önskvärdheten av en samling.
Detta är i korta drag gången av de hittillsvarande
ministärförhand-lingarna. Bakom de officiella uttalandena kunna vissa stämningar
skönjas. De socialdemokratiska regeringsledamöterna ha icke, i varje
fall icke ännu, funnit något skäl att maka åt sig så mycket, som vid
en större ombildning skulle behövas för att lämna plats för andra.
Såsom vanligt ha de ej ens inför alla de nya besvärligheterna eller
inför kritiken mot den bristfälliga beredskapen saknat
»Verant-wortungsfreudigkeit». De ha — enligt statsministerns tal å
Konserthuset — utgått från det »brutala» faktum, att de representerade ett
parti, »som har halvdelen av andra kammarens och om något år
majoriteten i första kammaren»; följaktligen anse de regerandet vara
partiets både rätt och plikt. Däremot har bl. a. partiets huvudorgan
— kanske föga överraskande för att komma från en sådan gammal
partitaktiker som hr Z. Höglund — inför de växande
regeringssvårigheterna pläderat för en regeringsombildning, d. v. s. ett ökat
divisionsansvar. Även bondeförbundets regeringsledamöter ha tydligen
icke hyst någon rädsla för. ansvaret, i motsats till de upproriska i
riksdagsgruppen och ute i landet, vilka tyckas främst ha hört hemma
bland partiorganisationens koryféer. I verkligheten torde
oktoberförhandlingarna blott ha rört sig om, huruvida de borgerliga
partierna skulle vilja ingå i regeringen med vartdera någon man, som
dessutom säkerligen icke skulle erbjudas någon viktigare
ministerpost. De båda härskande partierna eftersträvade m. a. o. blott att få
erhålla borgerlig gisslan men motsatte sig den fullständiga
ombildning av ministären, som såväl hr Bagge som hr Andersson i Rasjön
ganska självklart uppställde som ovillkorlig förutsättning för
deltagande i en samlingsregering. Det krav på opolitiska fackmäns
intagande, som på olika håll rests, har statsministern i någon mån
tillmötesgått, när det unga utrikesrådet Hägglöf fick den trettonde
taburetten; statsministern syntes enligt sitt Konserthustal
principiellt benägen att under krisen t. o. m. ytterligare beträda denna väg,
vilken realiter skulle innebära att ministärens sakkunskap förstärkes
men dess politiska signatur förblir oförändrad.
555
41 — 30698. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
