Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Överklassens ansvar. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar HeckscJier
mande är i själva verket ojämförligt mycket viktigare, ocli den
uppgiften åligger minoriteten. En överklass måste finnas.
Det behöver emellertid i våra dagar knappast framhållas, att
denna överklasställning icke nödvändigt behöver visa sig i yttre
högfärd och ohövlighet gentemot »vanligt folk», ej heller i
särskilt stor komfort eller materiella förmåner. Den auktoritet, som
bygger på yttre åthävor, är i allmänhet icke mycket värd.
Skillnaden mellan samhällets ledande klass och dess övriga
medlemmar behöver icke motsvaras av någon klasskillnad på tåg. Och
vad de materiella förmånerna beträffar, kunna dessa vara
motiverade blott ur två synpunkter: antingen som ersättning för
prestationer av överlägset värde, eller som ett medel att skapa arbetsro
åt dem, som ha särskilt krävande uppgifter sig anförtrodda.
Arvtagare i amerikansk miljonärsmening äro intet önskvärt element
i samhället.
I diktaturländerna har man i princip erkänt behovet av en
samhällelig elit, och både i Ryssland, i Italien och i Tyskland påstår
man sig även ha skapat den. Men om man närmare granskar vad
som skett, finner man, att detta anspråk är falskt. Klassen av
ledande partimedlemmar är ingen elit; den innehåller visserligen
många individer, vilkas intellektuella eller moraliska standard är
relativt hög, men den innehåller en ännu större proportion av
intellektuellt eller moraliskt undermåliga personer eller i vissa
fall själsligt defekta element. På saker kunna vara farligare
för ett folk, än när en ledning, vilken uppbäres av dess
förtroende, grovt vanvårdar sin uppgift. Reaktionens våldsamhet får
förödande verkningar; men än större blir den förödelse, som äger
rum, innan reaktionen kommer. Vad detta innebär, det behöver i
oktober 1939 icke närmare förklaras.
I vårt land liar utvecklingen hittills gått andra vägar.
Demokratiens genombrott, politiskt ocli socialt, har varit grundligare än
på de flesta håll, och även den ekonomiska nivelleringen har
fortskridit anmärkningsvärt långt. För övrigt har
inkomstfördelningen i Sverige alltid varit relativt jämn. Ingen diktaturrörelse
har med någon framgång sökt bryta denna utveckling; tvärtom
har den fortgått nästan utan skarpare konflikter. Den gamla
överklassen — ämbetsmän och företagare — har av statsråd och
väljar-majoriteter fått besked om, att dess verksamhet icke kunnat
bedömas med godkänt betyg, och att den intet annat har att göra än
att hålla tyst, odla sin kål och lämna de offentliga värven i andra
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
