Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Överklassens ansvar. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överklassens ansvar
samhället har fått en ny överklass, i vilken ingå herr Albin
Johansson oeh greve Folke Bernadotte, herr Z. Höglund och herr
Marcus Wallenberg, herr Johansson i Lövnäs och herr Birger
Ekeberg. De nytillkomna grupperna ha ingalunda dragit sig för att
hålla till godo med de materiella förmåner, som brukat anses vara
förenade med överklasställningen. Hos oss, liksom flerstädes
utomlands, ha vissa av dem därvidlag rentav tagit för sig på ett sätt,
som chockerat mången och överhuvud knappast visat prov på den
bästa smak. Därom är dock i grunden ej så mycket att säga.
Nyrika liar det funnits i alla tider.
Det som emellertid skiljer exempelvis fackföreningsledare och
bonderepresentanter från äldre svenska överklasselement är
främst just deras representativa ställning. Godsägareadeln,
bruksägarna och de oavsättliga ämbetsmännen hade alla det draget
gemensamt, att de icke för sin ställning voro beroende av någon
annan. Det var måhända också detta, som i särskilt hög grad
underblåste avunden mot de bättre ställda klasserna. En svensk
arbetare kan, om uttrycket tillåtes, identifiera sig med statsminister
Hansson, när denne på ämbetets vägnar intar en god middag, och
det kunde han aldrig göra med statsminister Boström. Men denna
representativa ställning medför också den faran, att den nya
överklassen kan bli frestad att släppa ledningen för att i stället hänga
efter, eller att åtminstone helt inställa sig efter minsta
motståndets lag. Mången frågar sig i dessa dagar, om icke just detta är
vad som skett, ej blott i vårt land, utan även annorstädes, och
vilken betydelse det kan ha haft för att skapa det nuvarande läget i
världen.
Ty det måste under alla omständigheter slås fast: intet samhälle
kan äga bestånd utan en ledande klass. Alldeles särskilt gäller
detta, om något slags demokratiskt statsskick skall vara rådande.
Det är självfallet uteslutet, att varje enskild medborgare skall
kunna bilda sig en självständig mening i politiska frågor. Huru
dylika försök utfalla, därom kan var och en lämna besked, som
något sysselsatt sig med politiskt organisationsarbete. Men ej
blott i praktiken, utan även i det ekonomiska och kulturella livet
kräves ledning. Skall folket förmå att fritt gestalta sin utveckling
och sin historia, måste det kunna hysa förtroende till de —
relativt taget — överlägsna intellektuella och moraliska egenskaperna
hos dem, vilka inför folket hålla diskussionen i gång.
»Majoriteten» kan endast säga ja eller nej; frågeställningarnas utfor-
523
39 — 30098. Svensk Tidskrift 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
