Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Castlereagh — en stor fredsstiftare. Av Torvald T:son Höjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och upprättande av ett bättre balanserat europeiskt maktläge.
Emellertid ledde dessa underhandlingar ej till resultat förrän
under sommaren, sedan Österrike bemedlat en vapenvila. Wien, ej
London, tycktes sitta inne med avgörandet, tack vare Metternichs
på stora rustningar stödda, skickligt ledda diplomatiska offensiv
i maj.
Emellertid stärktes i slutet av juni Castlereaghs ställning
avsevärt av segern i striden om svenska traktaten och av Wellingtons
triumf vid Vittoria, som definitivt rensade Spanien. Under sådana
förhållanden såg han sig i stånd att framlägga Englands
fredsförslag. Dessa engelska krav indelades i flera kategorier. I första
rummet ställdes conditiones sine quibus non, nämligen Spaniens,
Portugals och Siciliens tryggande åt sina legitima monarker och
Norges överlämnande åt Sverige, de fyra punkter, vartill England
var traktatmässigt förpliktat. I andra rummet var det Englands
avsikt att tillsammans med sina allierade insistera på Österrikes
och Preussens återställelse samt Hollands och Hannovers
befriande. Slutligen betecknades som synnerligen önskvärt, att
Tyskland, Schweiz och Italien restaurerades.
Castlereagh hade alltså visat sin avsikt att bevara kontakten
med de allierade. Emellertid förkastade slutligen Napoleon
Metternichs fredsförslag, och kriget började på nytt, den 11 augusti.
Härigenom steg Englands inflytande, då samtliga allierade voro i
akut behov av subsidier, vilka blott kunde erhållas i London. Även
löftet om att köpa kontinentala fördelar med kolonier visade sig
vara ägnat till ett effektivt påtryckningsmedel i Castlereaghs hand.
Fram på hösten fann sedan Castlereagh tiden vara inne att
realisera ett annat gammalt Pittskt önskemål. Den stora koalitionen
var tekniskt sett uppbyggd på en serie fördrag mellan makterna,
två och två. Denna konstruktion var föga ändamålsenlig, då den
lämnade utrymme för åtskilliga tvetydigheter, allra helst som
krigsmålen voro olika formulerade i de olika traktaterna.
Castlereagh önskade därför sammanföra dem alla i en stor traktat med
klart definierade syften för att omöjliggöra separatsträvanden
inom koalitionen. Den stora alliansen skulle slutas mellan
England, Ryssland, Österrike, Preussen och Sverige, varjämte Spanien,
Portugal och Sicilien skulle inbjudas att efteråt biträda.
Märkligast i detta förslag är, att den stora alliansen skulle bliva
beståndande även efter freden för att skydda de allierade mot nya
franska angrepp — en tanke av utomordentlig betydelse för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
