Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Åland och Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utrikesdepartementet, understött av utrikesnämnden, att förmå
Finland att godtaga en sådan utformning av försvarsplanen, som
tillgodosåg både Sveriges och Ålandsbefolkningens rimliga intressen.
Nästa fas var framträdandet i Sverige av kretsar, som slösat energi
på att misstänkliggöra Sveriges och Finlands motiv för den
gemensamma försvarsplanen och därigenom uppnått effekten att i denna
oroliga tid i stället för att främja sammanhållningen i Norden
grumla denna. Den tredje svårigheten var att övervinna de
missnöjeskänslor, som behärska Ålandsbefolkningens majoritet i
avseende å tillämpningen av självstyrelselagen; detta problem är
visserligen i första hand en inre finländsk nationalitetsfråga men dess
rättvisa lösning måste även i detta sammanhang på det livligaste
intressera Sverige. Det fjärde hindret befarades bli en obenägenhet
från tysk sida att godkänna en sådan ändring av
Ålandskonventionen, som skulle frånhända Tyskland en möjlighet att vid en
stormaktskonflikt utbygga de strategiska positionerna till att även
innesluta den försvarslösa åländska ögruppen; dessa farhågor visade sig
emellertid obefogade. Den femte etappen var folkförbundsrådets
möte, inför vars utslag ingen större oro dock lär ha hysts, efter de
försäkringar som de svenska och finska regeringarna tidigare
uppenbarligen emottagit från de intresserade makterna inklusive Litvinovs
Sovjetryssland; stor blev därför förvåningen, när rådet efter långa
överläggningar föll till föga för det Molotovska Sovjetrysslands veto.
Den sjätte tablån var Molotovs tal den 31 maj, då han bl. a. ville
urgera att Ryssland skulle ha större intresse av att aktivt medverka
vid ögruppens eventuella befästande än Sverige och därför
uppenbarligen kommer att bereda Stockholmsplanens genomförande
svårigheter. Den sjunde akten handlar om känsligheten bland de
»ideologiska» socialdemokraterna i Sverige för Sovjetrysslands
överraskande hållning, varigenom ett nytt motstånd uppväckts mot
försvarsplanens utförande på förut tänkt sätt. Den åttonde akten är
regeringens beslut den 2 juni att återtaga propositionen om
Stockholmsplanen och efter de förutsedda förhandlingarna med Sovjet
hänskjuta frågan till en urtima riksdag. På slutakten och ridåfallet
i denna politiska härva får man vänta ännu en tid.
Det har under de senaste dagarna hörts mycket förnumstigt tal
om att alla de ovan antydda hindren bäst skulle ådagalägga, hur
vanskligt ögruppens befästande vore; enligt denna mening borde
befästningsplanen överges, i varje fall om Sovjet skulle behaga
vidhålla sitt motstånd. Detta konkluderande synes oss, korteligen sagt,
lika orealistiskt som nationellt föga ansvarskännande. Intet har visat
Ålandsöarnas farofyllda läge vid en världskonflikt bättre än den stora
vikt, som Ryssland tillmätt befästningsplanen. När Molotov sagt att
Ålandsöarna skulle kunna utnyttjas som bas för Finska vikens
spärrande, måste den slutsatsen därav dragas, att den största risk
föreligger för att ögruppen i händelse av en stormaktskonflikt skulle bli
målet för de närmast intresserade stora Östersjömakternas
kapplöpning. Ju mera försvarslösa öarna ligga, desto större blir frestelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
