- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugusjätte årgången. 1939 /
332

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 2 juni 1939 - Neutralitetens väg - Åland och Sovjet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intressena i Sönderjylland, och kan Danmark utan tvekan binda sig
vid ett långfristigt avtal? Det sannolika torde vara, att tvekan inför
avtalet långtifrån varit obefintlig i Danmark.

Så otvetydigt som Sverige nu deklarerat sin neutralitetspolitik
— uppenbarligen utan allvarligare invändningar från något partis
sida — måste kvarstannandet i N. F. numera te sig som en
tvetydighet. Professor Bagge har i en uppmärksammad artikel i N. D. A.
tagit upp till dryftande N. F.-problemet, sådant detta nu kan fixeras,
och hans slutsatser ha gått i den riktningen, att det nuvarande
folkförbundet borde för tillfället avvecklas, varvid endast de till Genève
centraliserade internationella organisationerna borde bevaras, enär
det måste ligga i ett framtida internationellt samarbetes intresse att
dessa ej spolieras utan få »övervintra». Ingen än så
folkförbundsvänlig svensk torde numera känna sig chockerad av hr Bagges
propos, ty folkförbundet är för tillfället ungefär i samma
självupplösningstillstånd som den heliga alliansen var för hundra år sedan.
Folkförbundet har endast kunnat förlänga sitt liv genom att
förtrampa det. Varje försök att reaktivisera förbundet genom att
exempelvis galvanisera art. 16 måste för ögonblicket vara liktydigt med
en självstympning. När rådsmötet icke ens kunde ena sig om ett
uttalande, som skulle ha betygat dess förståelse för att Ålandsöarnas
befästande vore ett även för N. F. önskligt led i en nordisk
neutralitetspolitik, har botten nåtts. Rådets utslag hänvisar både i form
och sak de båda nordiska småstaterna till att själva handla. Den
självansvarets neutralitetspolitik, som därmed proklamerats för
småstaternas del, är den polära motsatsen till de kollektiva principer,
varpå N. F. ursprungligen byggdes.

Åland och Sovjet.



När frågan om Ålandsöarnas befästande för ett år sedan
övergick från ett diskussionsämne i försvarsintresserade
kretsar till att bli föremål för de ansvariga utrikesledningarnas
praktiska överväganden, föreställde sig säkerligen ingen att den skulle
råka ut för så många stötestenar som sedermera skett. Visserligen
visste man, att frågan skulle passera riksdagarna i Sverige och
Finland, det åländska landstinget, Ålandskonventionens signatärmakter,
folkförbundsrådet samt Sovjetryssland, som icke är — eller inbjudits
att bli — signatärmakt men däremot väl strandägare vid
Östersjön. I en värld, som präglas av nävrättens renässans i det
mellanfolkliga umgänget, måste denna omständliga procedur rörande ett
för två neutrala länder gemensamt, mot inget annat land riktat
försvarsintresse te sig ganska otidsenlig. Men i enlighet med nordisk
uppfattning om traktaters helgd respekterades processordningen.
Inom utrikesledningarna trodde man uppenbarligen på möjligheten
att undgå alla blindskären, i tillit till att syftet med denna nordiska
försvarsangelägenhet ej behövde missförstås av opinionen inom de
bägge direkt intresserade staterna eller utanför dessa.

Sedan frågan nu under ungefär ett år varit anhängiggjord, har
händelseutvecklingen dramatiskt förtätats. Först hade det svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:29:24 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1939/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free