Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 2 maj 1939 - Memelfrågan och Litauen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor’
och dessförinnan gåvos många tillfällen, då den väntade anslutningen
uteblev. Här är emellertid icke platsen att rekapitulera Memelfrågan
i alla dess faser — intresserade hänvisas till den ingående
historiska redogörelsen i nummer 9: 1938 av denna tidskrift — utan det
torde vara av större intresse att fästa uppmärksamheten på den
slutliga aktionen och därmed förknippade omständigheter.
Innerst inne hade den litauiska ledningen aldrig uppgivit hoppet
om att få behålla sin enda hamn och sitt viktigaste industriområde.
Inför Tredje rikets alltmer påtagliga intresse för och omsorg om
Memeloinrådet från och med hösten 1938 hade man ådagalagt det
största tillmötesgående och med stor beredvillighet uppfyllt alla dess
önskemål. Vid upprepade tillfällen underströk regeringen sin önskan
att medelst direkta förhandlingar med Tyskland undanröja alla
missförstånd på denna punkt och nå fram till ett modus vivendi. Den
1 november 1938 upphävdes krigstillståndet inom området, vidare
drogs den hemliga statspolisen tillbaka och lättnader bereddes
invånarna för resor över den rikstyska gränsen. Som erkänsla härför
bragte Berlin aldrig på tal frågan om Anschluss utan uppgav sig
blott vilja genomdriva, att memeltyskarna verkligen komme i
åtnjutande av den autonomi, som Memelkonventionen garanterat dem.
Denna utvidgade rörelsefrihet kom naturligt nog väl till pass för den
memeltyska ledningen inför det förestående valslaget den 12
december. Som valorganisation och centralorgan för tyskheten bildades
Memelländischer Kulturverband med d:r Neumann som ledare.
Agitationen mot Litauen bedrevs oerhört intensivt, men kravet på återgång
till riket framfördes aldrig öppet. Valet den 12 december medförde
icke egentligen något avgörande, den memeltyska listan segrade lika
överlägset då som 1935 men lyckades icke fullständigt bryta ned
motståndet — litauerna fingo sina platser reducerade från 4 till 3 och
höllo således sina ställningar anmärkningsvärt väl, om man betänker
vilken oerhörd press den tyska valkampanjen utgjort. På
memel-tyskt håll gjordes också försök att förklara valet ogiltigt — dock utan
framgång. Inför den allt fränare tonen från Memel och Berlin gjorde
Kaunas ytterligare eftergifter, och snart existerade den litauiska
suveräniteten endast på papperet. Men ännu dröjde anslutningen,
och Litauen ville ogärna se den bittra sanningen i ögat, i varje fall
företogos inga anstalter för att flytta över delar av de värdefulla
industrianläggningarna till Höglitauen.
I Kaunas debatterades intensivt i alla r>olitiskt intresserade kretsar
spörsmålet utifrån frågeställningen Anschluss eller icke Anschluss,
och stundtals kunde man faktiskt tala om odds för och emot. Berlin
teg envist, och även de rikstyska tidningarnas tystnad var ägnad att
väcka förvåning och osäkerhet. Det låg i den rikstyska ledningens
intresse att låta utvecklingen ha sin gång och låta saken mogna — till
synes utan inblandning från dess sida — och blott avvakta det
lämpligaste ögonblicket för att träda fram och bärga vinsten. Den risken
fanns ju alltid, att utvecklingen ginge för snabbt, nämligen att den
uppagiterade stämningen bland Memellandets tyskar kom till utbrott
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
