Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Historieundervisningen och politiken. Av Alice Quensel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alice Quensel
innebär den kusliga frågan: vad mena vi med demokrati? Det
är väl ej till äventyrs så, att den begreppsförskjutning, som jag
tidigare berört, skulle drabba även detta lösenord? Jag är
övertygad att de flesta nordiska medborgare utan tvekan ville besvara
det med en hänvisning just till det hellenska arvet, som också är
det nordiska: den individuella friheten — rätten att tänka fritt,
att tala fritt, att fritt utöva yrke, att fritt utöva politiskt
medborgarskap. Men en blick på demokratiens utvecklingshistoria
visar, hur begreppet glidit. Bara frågan om själva uppkomsten
av den moderna demokratien är ju diskutabel. Om man
emellertid utgår från den individualism, som upplysning, Amerika,
revolution, Kantfilosofi o. s. v. uppammat och som utmynnar i den
klassiska liberalismen, så har man väl den teoretiska
bakgrunden till modern demokrati. Men vart kommer man! Till att »la
volonté générale», folkviljan, är = majoriteten. Om
personligheten var utgångspunkten, eller rättare personen, så hävdades den
genom att brytas ut ur stånd eller skrå — men hur skulle då
medborgarviljan utrönas om ej genom att räkna rösterna
samfällt? Så kona ett kvantitativt begrepp att dominera, att just detta
har blivit den värsta fienden till sin egen utgångspunkt, individen.
Den individualism, som en gång opponerade mot gamla kollektiv,
som t. ex. stånden, har löpt ut i att kollektivet i och för sig,
kvantiteten, blott som sådan blivit utslagsgivande. Och vidare.
Den individuella friheten syns dock ännu bestå i tryck- och
yttrandefriheten — man jämföre de totalitära staterna. Ja, var och
en kan ju säga och skriva ocli trycka nästan allt vad ban
lyster, men frågan är: tänker och tycker han verkligen detta själv?
Betyda dessa »fria» yttranden verkligen individuell
självständighet? Man kan tillåta sig att, när en fråga är under allmän
debatt, fundera ut på förhand precis vad de flesta komma att säga
— både själva omdömet och motiven, ja, ordalagen, och man skall i
en skrämmande omfattning få erfara, hur det slår in. Detta gäller
inte bara yrkespolitikerna, som ju ha att troget följa ett visst
partis inställning, utan allmänheten. Varför? Naturligtvis på
grund av samma tryckfrihet, som varit den individuella frihetens
bålverk, men som också skapat pressens makt, diktatorsmakt. Det
är inte bara tidningarna, som tjäna var sitt partis intressen och
på så sätt behärska vederbörande i politiska frågor — men
pressen i vidsträckt bemärkelse, allt tryckt, har ju också förmågan
att avtrubba själva tankeförmågan hos läsarna i alla livets frå-
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
