Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Gustaf II Adolfs sista kulturskapelse (Dorpatuniversitetet), I. Av Johan Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Bergman
högtidlighet, varmed den gamla högskolan ämnade öppna tredje
epoken i stt växlingsrika liv. Skrivelsen föranledde givetvis en
stor mängd svarsadresser, de flesta likaledes på latin, från när och
fjärran. Som en kuriositet kan jag nämna att jag, som i Sverige
ännu var anställd vid Stockholms Högskola, blev anmodad att å
Högskolans vägnar besvara den från Tartu utgångna, likaledes
av mig författade skrivelsen.
Min verkliga undervisningsverksamhet vid universitetet tog
emellertid sin början först på nyåret 1920, då jag definitivt
flyttade över och den 28 januari höll min inträdesföreläsning över
källorna till västromerska rikets historia under
folkvandringstiden. Man fick ett intryck att gammal akademisk tradition ännu
lever kvar vid detta historiska universitet, då efter föreläsningens
slut min närmaste kollega, docenten Baumann, som var förordnad
att uppehålla den andra professuren i klassisk filologi (med
huvudvikt på grekiskan), å auditoriets vägnar på latin besvarade det
latinska hälsningsanförande, varmed jag börjat den för övrigt på
tyska hållna föreläsningen. Den underström av sympati för
Sverige, som därvid kom i dagen, var även anmärkningsvärd, och
överhuvud var den stämning i hög grad gripande, som rådde vid
såväl denna som professor Bjerres ett par dagar därefter hållna
inträdesföreläsning (om straffrättens växlande principer genom
tiderna).
(En andra artikel följer i årgång 1939.)
718
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
