Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 28 oktober 1938 - Hitler och Spengler. Av P. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
den egenartade åskådning, som i Oswald Spengler har sin främste
representant, och den nationalsocialistiska ideologi, som nu behärskar
den tyska utvecklingen. Det har inte saknats röster i Sverige, som
i Spengler sett en av nationalsocialismens ideologiska föregångare.
Hans år 1920 utkomna lilla skrift om Preussentum und Sozialismus
innehåller också tvivelsutan tankegångar, som äro befryndade med
nationalsocialismen. Men i grund och botten är det ett svalg befäst
mellan Hitler och Spengler.
Spengler är den store skeptikern. Hela hans livsstil är
konservativ. Kyligt och resignerat betraktar han världen och människorna,
Hans inställning blir alltmera en bornerad överklassyn på tillvaron.
Det framträder inte minst i hans karakteristik av den stora
ekonomiska krisen i början av 1930-talet, publicerad i den även till svenska
översatta boken, »Avgörande år». Det är de s. k. lyxlönerna, som äro
orsaken. Spengler anser, att den höjda levnadsstandarden för det
arbetande folket är en lyx, som kulturen inte har råd med. Sparande
är alltid ett sparande av andras arbete, heter det på ett ställe.
Kulturen kan endast leva hos de få. Kulturen blommar ut i det
kultur-bärande överskiktets förfinade liv. Den måste betalas av massornas
arbete. Spenglers ideal är inte kapitalistiskt. Den spekulerande
finanshajen är honom en styggelse. Hans samhälle är aristokratiskt.
Förfinade adelsmän skola regera över lydiga och välartade
undersåtar. Spengler älskar modet och kraften, men dessa egenskaper
bli till självändamål. Djärva, kalla och avmätta skola denna
jordens herrar gestalta historien. Under deras ledning skola massorna
vara med vid bygget av ett samhälle, en stat, en kultur. Liksom
Fredrik den stores soldater skola de blint följa sina fältherrar,
liksom posten i Pompeji skola de stå strama, medan askregnet faller,
om ingen har avlöst dem.
Beröringspunkterna mellan denna livssyn och den
nationalsocialistiska äro ganska ytliga. Hitler är sangvinisk. Han representerar
det, som Spengler spefullt kallar »de eviga ynglingarna». Han älskar
människorna. Han tror på deras goda anlag. Hela hans förkunnelse
är en vädjan till de bättre instinkterna. Hitler kräver rättvisa, ett
krav, som Spengler väl närmast torde avfärda med en ironisk
hänvisning till läsarpredikanter. Därför har Hitler ett socialt patos,
som Spengler saknar. Därför kan Hitler aldrig acceptera troil på de
få som kulturens utvalda. Därför kan Hitler aldrig i skillnaden
mellan människor se en skillnad mellan herrar och deras tjänare. För
Hitler finns det också en rangordning mellan folk och individer.
Men det är en rangordning mellan ledare och följen. Människorna
äro olika skapade. De ha skiftande anlag och skiftande begåvning.
Men de ha alltid något gemensamt, om de tillhöra samma folk, samma
ras. Detta gemensamma skapar enheten mellan ledare och ledda.
Ledaren är vuxen ur en rasbunden gemenskap. Han förkroppsligar dess
egen innersta önskan, han ger uttryck åt dess väsen, dess vilja och
dess längtan. Därför skola folkens ledare vara folkens tjänare och
icke deras herrar.
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
