Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Benesj, demokratien och freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jBenesj, demokratien och freden
han slutligen brottades med demokratiens auktoritetsproblem i
ovisshet om huruvida människorna, umbärande av monarkiens,
aristokratiens och kyrkans auktoritet, kunde undgå den moraliska,
politiska och sociala anarkien. Masaryk hade skapat »den
humanitära demokratien som kulturellt, socialt ocli politiskt system».
Den var ej en teoretisk spekulation utan en produkt av den
histo-riskt-filosotiska utvecklingen, som visserligen tillfälligheter skulle
kunna rubba eller som andra system momentant skulle kunna
skjuta åsido men som slutligen skulle finnas där »in ihrer ganzen
Eiille». Och Benesj citerade några av de vackraste ord, varmed
Masaryk klätt sin demokratiska lidelse: »Det djupaste argumentet
för demokratien är tron på människan, på hennes värde,
andlighet och odödliga själ... Etiskt är demokratien motiverad som
förverkligandet av kärleken till nästan... Den sanna, på
kärleken till ocli aktningen för nästan och alla mänskor grundade
demokratien är förverkligandet av Gudsordningen på jorden.» —
»Ni veta, hur han (Masaryk) hela sitt liv kämpade för utjämning
mellan känsla och förstånd ocli hur han vände sig mot alla
nationella lidelser och känslor, ty lian förankrade aldrig liv och
värld på lidelse, känsla och instinkt, såsom så många andra
efterkrigsårens politiska och sociala system göra.» Ännu vid 87 år
skulle Masaryk, framhöll Benesj, ha lugnt, fast, platoniskt och i
kristendomens anda besvarat alla det sargade Europas frågor
med formeln: Jesus, icke Cæsar.
Masaryks filosofi var statsfilosofi även i den meningen, att den
omfattades i alla de ledande tjeckiska kretsarna, Men liade den
sin fulla motsvarighet i verkligheten! Hade den tjeckiska
politiken det djupa etiska patos och blida försonliga innehåll, som
Masaryks skrifter och Benesjs utläggningar därav ge sken av?
Man kan dra av mycket av vad den tyska, ungerska eller polska
propagandan utbasunerat som förtryck, men kvar står det, att
det icke var Jesu utan fastmer Cæsars anda, som talade, när de
tjeckiska trupperna 1918/19 ockuperade de omstridda
minoriteternas gebit mot dessas vilja, lika litet som det kunde vara kärleken
till nästan, som dikterade löftesbrotten och nålstygnspolitiken
mot minoriteterna. Ej ens Masaryk eller Benesj hade i sin politik
mot de olika stammarna i statens utkanter och vid hävdandet av
tjeckernas superoritet kunnat frigöra sig från den primitivism
och våldspolitik, som andra styrelsesätt än demokratien
understundom utmärkt sig för. Det fanns av ädelmod mot de beseg-
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
