Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalitetens rätt ocli segermakt
rimligt skadestånd, vid konstruerandet av folkförbundet eller vid
gränsdragningarna. De leddes av germanofobi, uttänjd till att
inbegripa alla de stater, som kämpat vid Tysklands sida i
världskriget. Österrike, Ungern, Bulgarien ocli Turkiet naggades på
samma sätt som Tyskland i kanterna; endast Turkiet förmådde
genast skipa sig egen rätt. När landområdena utskiftades på
nya stater, rabatterade segermakterna dem på Tysklands eller
dess bundsförvanters bekostnad, därigenom förvanskande sina
egna, för Europas framtid i de flesta fall eljest så fruktbara
nationalitetsprinciper. Och i några fall fingo ententepolitiska
reassuransberäkningar eller eftergifter i enlighet med det minsta
motståndets lag ytterligare utspäda nationalitetsgrundsatserna.
I fallet Tjeckoslovakiet må det blott i korthet erinras om, att
vissa sudettyska distrikt, som antingen önskade bilda en egen
republik eller komma under dåvarande Tysk-Österrike, måste ge
sig för tjeckisk militär; att detsamma gällde om en del, låt vara
mindre omfattande och folkrika ungerska områden; att tvisten
med Polen om Teschens polacker till en början utlovades sliten
genom referendum; att slovakerna ocli karpatorutenerna däremot
frivilligt sällade sig under Prag och att ej ens den nu från allt
virrvarr lyckligen avsomnade slovakledaren pater Hlinka
någonsin varit separatist. Det nya Tjeckoslovakiet blev följaktligen en
liten kopia av dubbelmonarkien med alla dess outslitliga
språktvister, och landets slaviska folkmajoritet, vars stora
statsbyggande begåvning eljest odiskutabelt manifesterat sig, måste från
början i sitt uppbyggnadsarbete hämmas av alla de öppna sår,
som freden slagit men som ingen Masaryks ideella demokratiska
filosofi kunnat läka. Och liknande blödande sår ha frederna även
annorstädes i Europa öppnat.
Fortsättningen var ej bättre än frederna själva. Det började
genast med d’Annunzios ockupation av Fiume, vilken Italien
trots löftesbrottet mot Jugoslavien snart välsignade, och andra
akten utspelades i Vilna vid Zeligowskikuppen. Det ges skäl att
beteckna det senare besättningstagandet och dess handläggning
i folkförbundet som detta mellanfolkliga världsforums
ödes-digraste process. Redan vid starten måste det därvid ådagalägga
sin vanmakt, rättare sagt ådagalägga segermakternas bristande
vilja att förläna helgd åt sina egna nationalitetsprinciper. Som
bekant kunde aldrig den folkomröstning i Vilnaområdet
arrangeras, vilken folkförbundsrådet efter Zeligowskis brott mot Su-
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
