Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalitetens rätt och segermakt
nativ ocli som därför knappast kan värdesättas genom hänvisning
till ett tänkt dylikt.
Det kan knappast förvåna, att nationalitetssträvandena tagit
organiserade former och blivit brännande i modern tid. Kraven på
nationell frihet eller »Anschluss» eller garantier för
minoritetsskydd måste vara en naturlig produkt av folkbildningens
utbredning och brytandet av människornas forna provinsiella
isolering. Kraven lia också sitt upphov i nyuppväckta
jämlikhetskänslor, d. v. s. i allmänna låt vara ibland grumliga demokratiska
åskådningar. Under philhellenismens och de polska upprorens
tid stöddes minoriteternas sak också automatiskt med stora ord
icke minst av den demokratiska radikalismen världen runt. I
Versaillesfreden, de västerländska demokratiernas verk,
kodifierades i konsekvens härmed i princip nationalitetens rätt. De
ideologiska motsättningarna till nationalsocialismens Tyskland ha
dock kommit ivern i nutida radikala läger för de gamla
demokratiska traditionerna att ibland svalna eller att förbytas i sin
motsats. Saaromröstningen, vid vilken även arbetarna nästan
mangrant slöto upp i manifestation för Hitlers Tyskland, är
det mest expressiva vittnesbördet om att menige man i
nationalitetsrörelsernas folkliga masshärar sätter språket över
statsformen och ej delar utanförståendes ängslan för politiska system.
Blodet är tjockare än de politiska ideologiernas vatten.
Småstaternas rätt till eget liv borde knappast någon kunna
vilja förneka. I den mån de representera en gammal enhetlig
kultur, kan denna deras rätt ej vara mindre än vårt eget lands.
Endast dokumenterad livsoduglighet kan — och bör — vara ett
argument emot denna rätt. Europas kultur, med bortseende från
Sovjet-Ryssland, är på olika sätt tack vare stigande
folkbildning, livligare kommunikationer, konfektion, film, sport o. s. v.
på väg att förallmänligas, varvid de olika staternas nationella
egenarter bilda endast varianter eller utgöra blott olika tälj are
till en gemensam nämnare. Friläggandet och uppblomstringen
av gamla kulturer berikar härvid den europeiska kulturvärlden
utan att sönderbryta den och skapar den mångfald i enheten,
som just säges vara ett kulturens kriterium. Och
livsdugligheten hos de nya staterna betvivlar ingen, som rest något i de
tre småstaterna vid Östersjön. De äro fattiga, de ha i ett par
fall finansiella svårigheter, som påminna om — Frankrikes eller
Italiens. Men trots att de fått bygga från grunden ocli på spill-
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
