Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elis Håstad
Italien, bland ryssar och polacker och smärre slaver. Och med
någon förändring i namn och historiska exempel te sig de
nationalistiska tidningsartiklarna ännu i dag inom de mest skilda länder
nästan såsom översättningar eller bearbetningar af ett gemensamt
original.––
Så snart lifvets verkliga kraf fingo utöfva sin makt, så snart
sakintresset fick tränga själfbespeglingen i bakgrunden, framträdde vårt
århundrades europeiska karaktär i hvarje lifskraftigt folks
institutioner och arbete. Ty i hvarje sådant folks utveckling är numera den
allmänna kulturen en vida starkare makt än dess egna särskilda
insats. De nationella egendomligheter, hvilka såsom sådana enkom
understrykas och omhuldas, beteckna i de flesta fall blott efterblifna
skeden i kulturens tillägnan. Den verkliga nationalbegåfningen röjer
sin själfständighet i förmågan att uppnå en allt högre kultur utan
hänsyn till något annat snitt än det, som betecknas af kulturens egna
villkor. Liksom den egna personligheten tappar bort sig själf i den
tomma jakten efter originalitet, så kan intet folk lägga en tum till
sin växt genom ängslig vård om sin nationalitet.»
Hjärne erkände att nationalitetsrörelsen »i sin mån» främjat
utvecklingen genom att bl. a. »undanröja hindren för splittrade
folks samarbete» och »stärka samhörighetsbandet inom hvarje
särskildt folk», och han pekade särskilt på Tysklands och Italiens
enhet, »varigenom två stora kulturfolk vunnit åtminstone
förutsättningarna för en framåtgående utveckling på en bredare
grundval.» (Han fick också uppleva Finlands självständighet och
blev en av det fria Finlands varmaste vänner.) Men
»grundsatsen, att någon viss nationalitet måste äga obegränsadt
herravälde inom en stat, som består af flere skilda folk, är lika
godtycklig som det våldsamma införandet af en enda statsreligion.
’Nationalstaten’, som enligt visse politiske tänkare i det moderna
Tyskland är den högsta af alla samhällsformer, må visserligen, så länge
nu gängse åskådningar råda, betraktas såsom en lycklig produkt, där
den nu en gång finns, af den historiska utvecklingsprocessen. Men
dess upprättande köpes för dyrt genom samhällstvångets användning
för att undertrycka nationella minoriteter eller genom verkliga
kulturrikens och politiska unioners söndersprängning i hjälplösa
småstater. ––-—
Nationalismen har sina predikanter och redskap, som väl kunna
mäta sig med den katolska reaktionens jesuiter.––—
Främlingshatet i fosterlandets namn förbinder sig lätt med lusten att förfölja
kättare och klentrogne. Misstron till nationalitetsbekännelsens
uppriktighet framkallar följdriktigt inkvisitoriska angrepp mot rasen
såsom sådan, liksom äfven de döpte morernas och judarnas ättlingar
misshandlades och fördrefvos af den spanska fromheten. Därmed
förflyttas nationalitetsmärket till människans naturbestämningar, som
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
