Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationalitetens rätt och segermakt. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATIONALITETENS
RÄTT OCH SEGERMAKT
NÅGRA ALLMÄNNA REFLEXIONER
Av docent ELIS HASTAD, Stockholm.
DeT finns en berömd uppsats av Harald Hjärne, betitlad
»Nationalismens århundrade» och skriven den 31 december 1899, på
aftonen till det tjugonde seklets morgon. I dessa dagar, då den
sudettyska nationalitetsrörelsen ställt Europa inför ett nytt
världskrigs hot, bar det sitt stora intresse att göra några utdrag
därur. I uppsatsen ligger både en dom över den hänsynslösa
nationalitetsrörelsen och en oro för dess katastrofala
urladdningar. Hjärne skrev bland annat:
»Skaldernas romantiska trånad efter en förgången folklig
guldålder, den historiska vetenskapens uppdagande av generationernas
sammanhang, språkforskarnes tolkning af förgätna skriftalster och
tungomålens stamträd, — dessa och flerfaldiga andra inflytelser
un-dergräfde inbillningarna om de isolerade individernas
jämnstruken-het och stärkte behofvet af inbördes solidaritet på de gemensamma
släktminnenas grund. Framtidsförhoppningarna rättfärdigades med
åberopande af särskilda arfsanspråk i stället för den naturliga
människans rättigheter. Det förflutna upphöjdes till norm för krafven på
det närvarandes omgestaltning, i olika måtto för öfrigt alltefter olika
ideal. Där kunskapen om hvad som varit ej förslog, där kom
fantasien villigt till hjälp, och till och med den medvetna förfalskningen
spelade äfven i denna lofvärda sak sin historiska roll.
Nationalitetsrörelsen blef en makt, som utbredde sina verkningar från den ena
änden af Europa till den andra. Dess skema blef dock, trots allt
betonande af säregna folklynnen och bildningsarter, enformigt nog i
ali sin skiftande omklädnad. Öfverallt framträda samma yrkanden
på statsgränsernas regleringar efter språken, på förvaltningens och
undervisningens omstöpning i former, som kallades ’nationella’,
därför att de återspeglade och skärpte den likartade böjelsen för
afsöndring och själfbelåtenhet. Till och med nationalprofeterna likna
hvarandra så där tämligen i andlig fysionomi och agitatoriska
åt-häfvor. Grundtvig t. ex. har åtskillige själsfränder i Tyskland och
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
