Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svensk inrikespolitik i världskrisens skugga. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Heckscher
reellt inflytande, vilket knappast kan bli resultatet av dess
nuvarande riksdagspolitik.
Det har därför sin betydelse att i förväg söka precisera, under
vilka förhållanden en allmän koalition från högern till
socialdemokraterna skulle vara önsklig. Säkerligen komme den utan
vidare till stånd, 0111 Sverige anfölles eller på annat sätt direkt
indroges i krig. Men även ett par andra fall skulle kunna
medföra nästan lika stort behov att avkoppla de inrikespolitiska
motsättningarna. En väpnad konflikt annorstädes i Europa, som
hotar att vidgas till ett allmänt krig, innebär sannolikt så starka
påfrestningar på vår neutralitet, att alla politiska riktningar i
god tid måste underkasta sig gemensamt ansvar för fredens
bevarande. Slutligen är det långt ifrån osannolikt, att vårt laud
oavsett krig eller omedelbart krigshot av en eller annan främmande
makt utsättes för starka politiska påtryckningar, vilka måste
mötas genom en kraftig manifestation av fullkomlig nationell
enighet, ej minst för att beröva främmande makter en
efterlängtad möjlighet att spekulera i våra inre tvister. Även då
synes en allmän koalitionsregering vara den enda utvägen.
Men också endast under dylika förutsättningar. Ty det måste,
bland annat till undvikande av allt missförstånd, eftertryckligt
framhållas att ett sådant försök därförutan icke blott är
osannolikt utan även skulle vara utomordentligt farligt för de
samverkande grupperna och den svenska demokratien över huvud.
Så länge de ekonomiska problemen faktiskt om också ej
psykologiskt dominera, går en klar skiljelinje mellan socialdemokratien
och det nuvarande bondeförbundet å den ena sidan, högern och
det nuvarande folkpartiet å den andra. Inom båda
oppositionsgrupperna stå inflytelserika element, förmodligen de
inflytelserikaste, mycket långt ifrån en negativ ståndpunkt till statens
verksamhet på det ekonomiska området, liksom varken
socialdemokratien eller den socialistiska bonderörelsen helt accepterar
kravet på produktionsmedlens förstatligande. Men klyftan är
likväl tillräckligt djup mellan dem som önska ett övervägande
fritt näringsliv ocli dem som önska förbehålla de mest
betydelsefulla ekonomiska avgörandena åt regering och
riksdagsmajoritet. Likaså inom socialpolitiken: det är lika orimligt att beskylla
oppositionen för en negativ ståndpunkt till sociala
reformåtgärder som att beskylla regeringen för att belt negligera sakens
ekonomiska sida; och likväl möter det ingen svårighet att konstatera
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
