Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tvåkammarriksdagens professorer. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvåkammarriksdagens professorer
vartill kan läggas att Knut Wicksell före utnämningen till
professor åtminstone 1890 kandiderade (i Stockholm) utan att ens
finna nåd för valmötet, som tydligen fann hans fribytarnatur och
paradoxmakeri för starka (det var på det valmötet som han på
tal om det s. k. åtalsraseriet fällde de beryktade orden, att den
voro nästan inte en hederlig karl, som icke suttit på
Långholmen). I likhet med Torvald T:son Höjer (i en uppsats i Svensk
Tidskrift 1936) måste man beklaga att växelverkan mellan
arbetet inom samtidens politik och studiet av det förflutna nu synes
ha upphört i vårt land i ocli med att historikerna försvunnit från
riksdagen.
Innan man avger ett totalomdöme om den akademiska
riksdagsrepresentationen, måste uppmärksamheten ytterligare fästas på
två kategorier, episkopatet och övriga f. d. akademiker.
Representationsreformen var både till syftet och effekten
ruinerande för prästeståndets fjärdepart av riksdagsmakten. Av de
förut självskrivna biskoparna återkommo till
tvåkammarriksdagen blott tre: A. N. Sundberg (1867/72 i andra och 1877/92 A i första
kammaren) samt i första kammaren G. D. Björck i Göteborg
(1867) och A. F. Beckman i Härnösand, sedermera i Skara
(1867/72). Såsom biskopar lia därefter följande suttit i riksdagen:
C. H. Rundgren i Karlstad (1871/72 och 1877/82), P. Sjöbring i
Kalmar (1875/79, utnämnd 1876), Gottfrid Billing (1889/1906, 1908/12),
E. Rodhe (1892 B/93 och 1895/1902), K. H. Gezelius von Schéele
(1900/11) och O. Bergqvist (från 1912); nämnas må kanske även
ordensbiskopen F. F. Grafström (1875/83) samt den hårt prövade
Mariestadskyrkoherden J. A. Säve, som tre gånger var uppförd
på professorsförslag ocli tre gånger på biskopsförslag utan att
nämnas. Efter sin riksdagstid blevo L. Landgren (Härnösand),
A. Th. Strömberg (Strängnäs) och Sam Stadener biskopar. Av de
ovannämnda hade Beckman, Sundberg, Billing ocli von Schéele
varit teologie professorer, medan Björck, Rundgren och Sjöbring
tjänstgjort som docenter resp. adjunkt vid Uppsala universitet.
Sundberg och Billing tillhöra tvåkammarsystemets absoluta
förgrundsmän. När den kyrkolagsförfarne Beckman av sjukdom
avsade sig riksdagsmandat, skrev P. von Möller att »kammaren i
honom förlorade en kunskapsrik och högt aktad ledamot». Av
de övriga sutto endast den benhårt konservative Rundgren och
den smidigare von Schéele under någon nämnvärd tid i riksda-
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
