Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Tvåkammarriksdagens professorer. Av Elis Håstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elis Hastad
het och uthållighet beryktade F. F. Carlson, även ban en mycket
bemärkt ledamot av prästeståndet och ett tiotal år i två repriser
ecklesiastikminister under Louis De Geer, utövade åtminstone
på 70-talet ett stort inflytande i riksdagen och statsutskottet; från
hans första riksdag, 1873, stammar också den historiska
»kompromissen» i försvarsfrågan, till vilken främst hans namn är
knutet. C. G. Hammarskjöld gjorde sig snart både välkänd oeh
fruktad för sin glänsande parlamentariska talegåva;
lantmannapartiet närstående var han ecklesiastikminister i ministärerna Posse,
Tliyselius och Themptander samt gjorde såsom justitieråd en
kortare, mycket uppmärksammad gästroll som frihandlare i
första kammaren på 90-talet. Rydin, som saknade liknande
utförsgåvor, gällde länge som en konstitutionell expert, dock kanske
med alltför stor böjelse för opportunism och sofistik; först sedan
ban, efter viss tveksamhet, blivit protektionisternas man,
förvärvade han under perioden 1888/90 en plats i solen, både som vice
ordförande i konstitutionsutskottet och ledamot av
talmanskonferensen. Däremot ernådde de båda uppsalafilosoferna aldrig
samma politiska rang; den konservative Ribbing var visserligen
en mycket flitig — av Strindberg f. ö. orätt begycklad — talare
samt innehade flera år en plats i lagutskottet men han tillhörde
i andra kammaren »intelligensen», som den lantmannapartistiska
bondemajoriteten ej särdeles senterade; den mera moderate
Afzelius, som i anmärkningsvärd motsats till den vältalige sonen Ivar
var mycket tystlåten, åtnjöt förvisso gott anseende (han blev
redan andra året ledamot av lagutskottet och var senare under
flera år ledamot av konstitutionsutskottet), fastän det torde vara
oriktigt att, som Albert Kilson gör i Sv. Biogr. Lex., beteckna
honom »såsom en inflytelserik medlem av lantmannapartiet».
Förstärkningen av det akademiska inslaget efter 1888 års
systemskifte stod, såsom ovan framhållits, främst i samband med
rösträttsstridens tillskärpning, i någon mån även med
unions-frågans. Protektionistmajoriteten, som till stor del måste
byggas upp med helt nya män och huvudsakligast rekryterades av
industrimän, gods- och bruksägare samt ämbetsmän ocli
officerare, behövde motvikter, i första kammaren mot den forna
frihan-delsmajoritetens resterande elit, där bl. a. f. d. professorerna
Ivar Afzelius, Samuel Annerstedt, C. G. Hammarskjöld samt f. d.
docenten Hans Forssell återfunnos, i andra kammaren mot
liberalerna, som i författningsfrågor visserligen icke liade professo-
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
